Recension

Hatet. En bok om antifeminismHatet kan inte längre förnekas

ANTIFEMINISMEN Den svenska självbilden säger att samhället är tolerant och rättvist. Ändå finns hatet där, och Maria Sveland visar i sin nya bok att hoten mot feminister iscensätts av välorganiserade nätverk.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Lisa Bjurwald (t v) har försökt svara dem som skrivit hatiskt om henne på Flashback, men hennes inlägg raderades. Maria Sveland ( t h) gick till ett möte anordnat av ”jämställdisten” Pär Ström som valkomnade alla intresserade av genusfrågor. Ström hävdade sedan att mötet blev ”stormat av radikalfeminister”.

Annons

I dag är det internationella kvinnodagen, och en av vårens hittills mest förhandsdiskuterade böcker ska recenseras. Många böcker kommer ut, recenseras om de har tur, lever ett liv i tystnad och dör obemärkt. Något sådant behöver Maria Sveland inte oroa sig för – det hon skriver är i princip garanterat att skapa debatt. Delvis beror det på hennes förmåga att trycka på ömma punkter som ligger och värker under samhällsytan, men delvis också på att hon för många är ett rött skynke i sig, som reflexmässigt skall sågas eller motsägas så fort hon yttrar sig.

Men debatt är en sak, och hat en annan. Åtminstone i teorin. Läsningen av denna den senaste av Svelands böcker, ”Hatet. En bok om antifeminism”, fick mig att undra i de mer dystra stunderna om det är viktigare att bevaka rätten att hota och hata, än att bevaka rättigheterna för dem som blir utsatta. Det bär emot att ta till sig, men den teori där sådant inte skall vara vare sig tillåtet eller acceptabelt ligger, som i många andra fall, ibland väldigt långt ifrån praktiken.

Annons
Annons
Annons