Annons
X
Annons
X

Ivar Arpi: Hatet drabbar fler än kvinnor

Birgitta Ohlsson och Maria Arnholm, båda folkpartistiska ministrar och liberala feminister, tar strid mot näthatet. I en artikel på
Expressens debattsida i går meddelade de att de ger Ungdomsstyrelsen i uppgift att vägleda unga i hur de bör agera när de hotas eller kränks på nätet. Det är ett välkommet initiativ. Ungdomar måste utrustas med verktyg både för att hantera olagligt förtal och hot, och för att hantera kränkningar som faller inom ramen för yttrandefriheten.

Tyvärr fokuserar ministrarna enbart på hatet som drabbar kvinnor. Och visst finns det ett särskilt hat mot kvinnor som vädras i offentligheten och på nätet. Vi såg det senast i den hatstorm som drabbade det svenska damlandslaget i fotboll på Twitter inför EM-premiären. Kvinnohatet visades också tydligt i Uppdrag gransknings program tidigare i år då flera kända kvinnor läste upp vedervärdiga mejl de fått.

Men hat drabbar inte bara kvinnor, och det härjar inte bara i kommentarsfälten.

Annons
X

I går sommarpratade Anton Abele, moderat riksdagsledamot, och berättade om hur han sedan han var 15 år, då han inledde en kampanj mot gatuvåldet, har fått dagliga mejl om hur ful och dum han är. Förvånansvärt nog är det inte anonyma nättroll som står för påhoppen, utan etablerade journalister och offentliga personer.

I går kommenterade ledarskribenten Jonna Sima på
Aftonbladets ledarblogg Peter Wolodarskis sommarprat tidigare i sommar. Under rubriken ”Dålig musiksmak på DN” konstaterar hon att musikvalet lika gärna skulle ”kunnat ha gjorts av en 85-åring som av ett mycket litet barn. Det säger kanske en del om Peter Wolodarskis person?”

Jonna Simas observation säger förstås ingenting om Peter Wolodarski, men väl om henne själv och om det öppna förakt man ofta tillåter sig inom vänstern, även inom etablerade forum. Sima, som utöver sitt jobb som ledarskribent på AB också är politisk redaktör för vänsterns flaggskepp
Dagens Arena, ägnar sig åt en form av låga påhopp som har blivit allt vanligare på nätet. Hånet och hatet betraktas som legitimt så länge det kommer från vänster. Detta är vad Paulina Neuding i en kolumn på denna sida kallade för ”det goda, fina hatet”. Vänsterns förakt betraktas som progressivt, och får fritt spelrum i offentligheten.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt inkluderas ofta legitim kritik i hat-begreppet. Kritik av feministiska teorier kallas för kvinnohat, exempelvis av Maria Sveland i hennes senaste bok
    Hatet från tidigare i år. Den som inte är feminist på rätt sätt är kvinnohatare.

    Politik räcker inte för att möta näthat, skrev Arnholm och Ohlsson i går. ”Det är ett samtal i samhället som måste till.” Det stämmer. Hot och förtal är en fråga för polis och rättsstat, men därutöver behövs ett samtal om vilken ton vi tillåter i debatten.

    Efter en kolumn på denna ledarsida där han uttryckte kritik mot feminism häcklades Roland Poirier Martinsson i P3:s humorprogram
    Tankesmedjan. Han kallades ful, jämfördes med Hitler – och ett antal gånger med en bajskorv.

    Detta skedde inte i ett kommentarsfält, utan i public service-radio.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X