Händelserna på hästgården. Familjens berättelse”Hästgården”: decennier av obeskrivliga fasor

Ulrika Fåhraeus och Anna Bohlin.
Ulrika Fåhraeus och Anna Bohlin. Foto: Caroline Andersson Renaud

Det är en berättelse om en manipulativ tyrann som utnyttjade flickors kärlek till hästar. Therese Eriksson läser ”Händelserna på hästgården” och tycker att ett Mitt Livs Novell-aktigt språk gör boken en otjänst.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är 2016 när det briserar. Då skriver Sophie Jahn ett blogginlägg om sin uppväxt på den beryktade hästgården, en barndom präglad av pappans totala dominans, fylld av psykisk och fysisk misshandel. Kort senare ska både hon och hennes mamma, Anna Bohlin, intervjuas på bloggen ”Ponnymamman” som drivs av journalisten Ulrika Fåhraeus. 2018 kommer Robert Barkmans och Daniel Velascos radiodokumentär ”Hästgården”. Den belönas med Stora Journalistpriset, och fälls året därpå i Granskningsnämnden för intrång i privatlivet. Då har anmälaren – ridläraren, hästkarlen, pappan och sambon – redan gått bort.

År 2016 har det också gått 25 år sedan samma man mot sitt nekande dömdes till fängelse för sexuella övergrepp på minst fem av de unga flickor som red på hans hästgård utanför Stockholm. Han avtjänar sitt straff, många föräldrar tar sina döttrar ur ridskolan, men hans sambo Anna och andra lojala stallflickor på gården och folk runt omkring hävdar hans oskuld och försöker rentvå hans namn i en SVT-dokumentär. Hemma på gården ska tortyren – övergreppen på unga tjejer, den fysiska och psykiska misshandeln av sambon och de fyra barnen – pågå i ytterligare ett par decennier.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons