Annons

Allt jag inte minnsHassen Khemiris succéroman blir seg tv

Armand Mirpour och Siham Shurafa i ”Allt jag inte minns”.
Armand Mirpour och Siham Shurafa i ”Allt jag inte minns”. Foto: SVT

Det mest slående i SVT-serien ”Allt jag inte minns” är hur entonig och energifattig den är. Varken manus eller regi lyckas med att överföra Jonas Hassen Khemiris roman till tv-formatet.

Under strecket
Publicerad

Pernilla August i ”Allt jag inte minns”.

Foto: SVT Bild 1 av 1

Den unge Samuel är död, det är själva utgångspunkten. Han körde in i ett spinkigt litet träd mitt i en rondell under en motorväg i Stockholmsområdet. Han var bältad ordentligt, det ser vi redan under förtexterna. Ändå säger polisen att man misstänker självmord i samtal med hans mamma (Pernilla August), när hon återvänder från Marbella, där hon bor, för att begrava sin son.

Men varför säger man så när den teorin motarbetas så energiskt i bildberättandet? Jo, det är en bärande balk i intrigen att Samuel var mycket olycklig. Och vi ska fundera på anledningen. Hur såg hans liv ut under de sista veckorna? Berättelsen – som bygger på den Augustprisade romanen med samma namn av Jonas Hassen Khemiri – består sedan till stor del av återblickar. Mamma Gunilla samtalar dels med den flickvän, Laide (Siham Shurafa), som lämnade honom och det gemensamma projektet att inhysa utvisningshotade flyktingar i hans gamla mormors tomma hus, dels med den gode vännen Vandad (Pablo Leiva Wenger), som numera sitter i fängelse av skäl som kommer att framgå och som klandrar den svekfulla och känslokalla Laide för dödsfallet.

Annons
Annons
Annons