Hårt jobb att arbeta mindre

I USA kallas de för downshifters, människor som väljer att leva enklare och mer ekologiskt. De ser tidsbrist som det moderna samhällets farsot.
En downshifter jagar inte livet ur sig för att kunna köpa ny bil eller en tv med platt skärm. Tid är dyrbarare än prylar. Civilekonomen Jörgen Larsson hoppade av konsultfirman för att hinna leva.
– Jag fick ett mer balanserat liv och bidrog samtidigt till en bättre miljö.

Under strecket
Publicerad
Lugna puckar. För några år sedan bestämde sig Jörgen Larsson för att växla ner, arbeta och konsumera mindre för att få mer tid att leva. – Jag fick arbeta två år med att försöka växla ner från 50 till 30 timmar i veckan. Först när jag gav mig fan på att stå emot impulserna att sitta med i alla arbetsgrupper och peta i allt, lyckandes jag, säger han.

Lugna puckar. För några år sedan bestämde sig Jörgen Larsson för att växla ner, arbeta och konsumera mindre för att få mer tid att leva. – Jag fick arbeta två år med att försöka växla ner från 50 till 30 timmar i veckan. Först när jag gav mig fan på att stå emot impulserna att sitta med i alla arbetsgrupper och peta i allt, lyckandes jag, säger han.

Foto: KARIN MALMHAV
Annons

Ekorrhjulet snurrar allt snabbare. Med sprängfyllda almanackor stressar vi runt mellan dagislämningar, jobbmöten, bilbesiktningar och fotbollsträningar.
Samtidigt pågår den stora köpfesten – och vi tackar glatt ja till inbjudan. Ohämmat bränner vi tusenlappar på digitalkameror, designerjeans och plattskärmar.
Även om vi emellanåt faller ihop av stress, reser vi oss snabbt igen och rusar vidare. Måste arbeta mera – så att vi kan köpa mera.
Men det finns de som tröttnat på vardagsstress och köphysteri – och som faktiskt gjort något åt det. I USA kallas de för ”downshifters”. De är människor som frivilligt valt att lägga in en lägre växel på sin framfart genom livet. Som är beredda att byta pengar mot tid. Som vill ha mer utrymme för reflektion och nära relationer. Som vill skaffa sig ”ett liv före döden”.
En av dem som anammat det här synsättet i Sverige är tvåbarnspappan och forskaren Jörgen Larsson. I slutet av 1990-talet hörde han talas om begreppet ”downshifting” eller Voluntary Simplicity som livsstilen också kallas. Genom att surfa runt på amerikanska hemsidor och läsa böcker skrivna av rörelsens frontfigurer, tog han till sig tankegångarna.
– För mig blev mötet med Simplicityrörelsen en bekräftelse på det som jag själv hade känt och tänkt kring min livssituation. På den tiden tog jobbet all energi och jag orkade inte ha något meningsfullt privatliv, säger han.
En av de centrala idéerna inom Volutary Simplicity – eller Frivillig Enkelhet som rörelsen ofta kallas på svenska – är just att försöka kliva ur ekorrhjulet och få ett mer sansat tempo i livet. Enligt ”downshifters” är nämligen tidsbrist den stora folksjukdomen i vårt moderna samhälle. Botemedlet som ordineras är en frivillig minskning av arbetstiden.

Annons

**Det handlar inte **om att helt lämna arbetsmarknaden, utan om att kanske börja jobba 30-timmarsvecka i stället för 40. Inkomstbortfallet kompenseras genom billigare leverne och mindre konsumtion – vilket är en annan av de bärande idéerna inom rörelsen. Köp ett stort hus tillsammans med några vänner. Gå med i en bilpool. Fixa knytkalas i stället för att festa på krogen, uppmanar Simplicityförespråkarna.
För Jörgen Larsson var tanken att byta tid mot pengar tilltalande. Han var 33 år och utifrån såg hans liv antagligen ganska perfekt ut. Han var gift, hade ett fint hus och ett välbetalt jobb. Tillsammans med några kursare från Handelshögskolan drev han ett bolag som på konsultbasis utvecklade och implementerade miljöstrategier åt företag.
– Det var jättekul, meningsfullt och engagerande. Ändå tröttnade jag någonstans på
vägen. Jag gick inte in i väggen, men tempot var för högt och
arbetsdagarna för långa. Så ville jag inte leva mitt liv.
En annan sak som gnagde Jörgen var att den livsstil han lagt sig till med som välbetald konsult gick emot hans ”världsförbättrar-ambitioner”. Han hade länge varit engagerad i miljöfrågor och efter resor i tredje världen sympatiserade han starkt med tankarna om global rättvisa.
– Som konsult tjänade jag mycket pengar – vilket i sig inte behöver vara negativt för miljön. Men liksom många andra som får pengar över, brände jag dem på resor och bidrog därmed till de skadliga utsläppen av flygbränsle.
Att Simplicityrörelsen även propagerar för en ekologiskt hållbar livsstil gjorde att Jörgen Larsson attraherades ännu mer. Han är dock noga med att betona att det inte handlar om någon ny
variant av gröna vågen där människor ska flytta ut till landet och bli självförsörjande.
Tvärtom ser rörelsens frontfigurer en rad fördelar med stadslivet: man slipper tidskrävande pendling, klarar sig lättare utan egen bil och undviker den dyra och resursslukande uppvärmning som stora hus på landet ofta kräver.
Däremot gör förespråkarna för Voluntary Simplicity en tydlig koppling mellan överkonsumtion och miljöförstöring. Har man mycket pengar så köper man ofta fler bilar, längre flygresor och större hus – vilket bidrar till miljöförstöringen.
Människor som arbetar mycket är dessutom ofta stressade – vilket också kan framkalla ett mer miljöskadligt beteende. Känner man sig jäktad tar man kanske bilen till jobbet i stället för cykeln och köper snabbmat i stället för att laga sin egen mat med råvaror från lokala producenter.
– Ett sätt att värna om miljön är enligt Simplicityrörelsen att minska välbetalda människors arbetstid eftersom de då får mer tid och mindre pengar att röra sig med. För mig personligen innebar det att jag slog två flugor i en smäll. Jag fick ett mer balanserat liv och bidrog samtidigt till en bättre miljö.

Annons
Annons
Annons