Annons
X
Annons
X

Harrison: Lögner är ett farligt vapen mot rasism

Propagandalögner har tidigare förknippats med auktoritära stater. Men i dagens medialiserade och indi­vidualiserade värld kan alla ta sig rätten att konstruera ett förflutet som saknar verklighetsförankring, skriver professor Dick Harrison.

(uppdaterad)
Det förflutna justeras – både i skolan och utanför – för att passa opinionsbildarnas syften, skriver Dick Harrison.
Det förflutna justeras – både i skolan och utanför – för att passa opinionsbildarnas syften, skriver Dick Harrison. Foto: Claudio Bresciani/TT

DEBATT | HISTORIEFÖRFALSKNING

Allt glider samman i ett vagt ”då” som det står oss fritt att omforma efter behov.

På en affisch signerad Hanna Böhm, utformad som en svit av serierutor, som under den senaste tiden har cirkulerat i Sverige befinner vi oss i ett klassrum. En medelålders kvinnlig lärare pekar med en pinne mot en vit tavla med ett stort porträtt av Carl von Linné. På tavlan kan vi läsa: ”Carl von Linné var en begåvad vetenskapsman”. Men i serierutans förgrund sitter en flicka och blir arg. Hon läser en bok om svensk historia samtidigt som hon, får vi anta, lyssnar till läraren. I hennes tankebubbla står: ”Carl von Linné grun­dade ju rasbiologiska institutet, varför står inte det med?” Budskapet är tydligt: vår historia är för­ljugen. Skolan döljer de fula sidorna av vårt för­flutna, censurerar bort det skamliga. Det är ok att skriva att Linné var en duktig botaniker, men man döljer att han grundade ett rasbiologiskt institut.

**Statens institut för rasbiologi **inrättades efter riksdagsbeslut i Uppsala 1921 med läkaren Herman Lundborg som chef. Ambitionen var att motverka ”den svenska folkstammens degenerering” genom studier av allt från samiska skallar till genetik. Efter­som Lundborg kom att stå nazismen lite väl nära ersattes han 1936 av den mer socialdemokratiskt präglade Gunnar Dahlberg, och institutet bytte två decennier senare namn till Institutionen för medicinsk genetik. Men Carl von Linné var inte inblan­dad. Han dog nämligen 1778, 143 år innan insti­tutet grundades.

Annons
X

Var Linné rasist? Utan tvekan, med dagens synsätt. Det var alla andra 1700-talsmänniskor också.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Var Linné rasist? Utan tvekan, med dagens synsätt. Det var alla andra 1700-talsmänniskor också, liksom nästan alla 1800-talsmänniskor och sannolikt en majoritet av alla som levde under första hälften av 1900-talet. Hade Linné andra karaktärs­brister? Säkert. Men det hör inte hit. Poängen med Linné är att han var en av sin tids största naturforskare, vilket gjorde honom så världsberömd att till och med dagens ungdom kan relatera till namnet. Därmed blir han lovligt byte för historieförfalskare. Hans namn kan användas som ammunition i en kampanj som har ytterst litet med honom själv att göra.

    Syftet bakom affischen ”Kort om rasismen i Sverige” må vara hur vällovligt som helst, men det ursäktar inte att sanningen förvrängs, att historien brukas som råmaterial som det står envar fritt att förvanska. I en tid då bildningsidealet har urholkats, betygsinflationen eskalerar i skolor och universitet och allt färre förmår eller orkar applicera källkritik på offentliga utsagor blir det allt vanligare och allt ofarligare att ägna sig åt historieförfalskning.

    Det är inte svårt att ge exempel på hur folk på den motsatta sidan av det politiska fältet agerar likt Böhm. Det förflutna justeras för att passa opinionsbildarnas syften. Nazisterna på 1930-talet ägnade sig åt medveten historieförfalskning för att demonisera judarna, med välkänt resultat. I allsköns ­svenska extremistgrupperingar har man sedan 1980-talet målat upp bilden av hur ett sedan ur­minnes tid renrasigt och immigrationsfritt Sverige nu hotas av inflyttade afrikaner och asiater. Det är lätt att hitta högerpopulister som menar att För­intelsen under andra världskriget är en myt.

    Historie­förfalskning förekommer även i politiska rum som vid en första anblick tycks vara mer städade. För några år sedan sökte representanter för Moderaterna ge det egna partiet äran av att ha ­infört demokrati i Sverige. Det finns gott om socialdemokrater som gör gällande att det var just deras parti som byggde upp folkhemmets reformer, trots att flertalet nyordningar mellan 1930-talet och 1950-talet skedde mot bakgrund av politiskt samförstånd över blockgränserna. Och så vidare – exemp­len kan mångfaldigas.

    Det är framtiden som betyder något; alltså är det legitimt att ljuga på om det förflutna, både det nära och det fjärran.

    En och annan historieförfalskare agerar säkert i god tro, i förvissningen om att det förflutna verk­ligen gestaltade sig som man påstår att det gjorde. Men dessa personer utgör en minoritet. De som tar initiativ till att skriva och producera böcker, program och affischer vet i allmänhet vad de håller på med. Problemet är att sanningen sätts på undantag när den inte passar. Det är framtiden som betyder något; alltså är det legitimt att ljuga på om det förflutna, både det nära och det fjärran. Den egna politiska agendan legitimerar missbruk av historien.

    Att ge Carl von Linné vanäran av att ha grundat Rasbiologiska institutet är, vid första anblicken, så skrattretande att man drar på munnen åt knasigheten. Men skrattet fastnar i halsen. Hur många vet att blomsterkungen inte grundade institutet? Vad känner gemene man och kvinna i dagens Sverige till om Linné? Om mellankrigstidens rasbiologi? Inte mycket. Allt glider samman i ett vagt ”då” som det står oss fritt att omforma efter behov, och man bortser från att man därmed i praktiken legitimerar för alla övriga att göra sammalunda – förneka Förintelsen och övriga folkmord, blunda för millennier av immigration och kulturell påverkan, lägga 1900-talet till rätta så att det passar den egna gruppens intressen.

    Propagandalögner har tidigare förknippats med auktoritära stater. Vår förvridna uppfattning av trettioåriga kriget bottnar i den tillrättalagda version som predikades av kungamaktens apologeter på 1600-talet. Men i dag, i den medialiserade och individualiserade värld som vuxit fram efter välståndets och teknologins hastiga expansion, kan alla ta sig rätten att konstruera ett förflutet som saknar verklighetsförankring. Åsikter likställs med fakta. Detta är – på denna punkt är historiens erfaren­heter glasklara – en livsfarlig utveckling. Ena dagens historieförfalskare är andra dagens barrikadbyggare och tredje dagens krigsförbrytare.

    **Bakom ”Kort om rasismen i Sverige” **står Arvs­fonden, Interfem, RFSL Stockholm, RFSL Ungdom och Nätverket för normkritiska skolgrupper. I vilken mån organisationerna har finansierat, instruerat, granskat eller på annat sätt påverkat slut­produkten framgår inte av affischen, men det vore naivt att tro att Böhm står ensam om budskap och val av exempel.

    Lyckligtvis finns det två effektiva motmedel mot dylika lögner: källkritik och ökad bildning. Att uppgradera historiekunskapernas samhällsrelevans är ett första steg på denna väg.

    Dick Harrison

    professor i historia vid Lunds universitet

    Annons

    Det förflutna justeras – både i skolan och utanför – för att passa opinionsbildarnas syften, skriver Dick Harrison.

    Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 4
    Bild 2 av 4
    Bild 3 av 4
    Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X