Recension

Re:orient festival, Al-Andalus revival party, Anouar Brahem, Ojos de BrujoHärligt absurda kast mellan oud och ösig punk

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är ett fint festivalprogram, varenda konsert är verkligt sevärd. I år är temat kulturarvet från det medeltida Al-Andalus. Två säkra kort inleder festivalen: Anouar Brahem och Ojos de Brujo som släppt två av årets bästa skivor. Större kontrast mellan två grupper som båda påverkats av den andalusiska kulturen får man nog leta efter.
Det är genomtänkt att inleda första konserten med oud i centrum. Den arabiska lutan är symbolisk i korsvägarna mellan Asien, Europa och Afrika, med Medelhavet som naturlig mötesplats.

Den tunisiske kompositören och klassiskt skolade oudspelaren Anouar Brahem söker nya uttryck som bottnar i stor kunskap om instrumentets komplexitet och djup. Trion inkluderar de intellektuellt svartklädda musikerna François Couturier och Jean-Louis Matinier som också fanns med för två år sedan på Re:orient då Brahems verk Le pas du chat noir framfördes.
Le voyage de Sahar är Anouar Brahems
senaste verk. Sättningen av piano, dragspel och oud ger en underbar klangfärg. Den arabiska musiken tänjs åt jazz, folkvisa, franskt, romskt och västerländsk konstmusik.
Musiken är inåtvänd, lyssnande och så lågmäld att varenda fotstamp i korridoren och skratt i foajén stör. En bordunton, ett ackord ligger, någon av instrumentalisterna improviserar, mest utrymme får Brahems oud förstås.
Matinier för dragspelet till nya dimensioner, fingerknäppandet hörs och Couturier nyanserar lätt med pianopedalerna. Det är snyggt, musiken andas, ett ytterst lyhört samspel. På konserten tillåts friare improvisationer än på skivan, vilket gör upplevelsen än större.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons