Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Britney Härlig hyllning till Britney Långstrump

Turteatern firar Britney med en smart, energisk och bildrik iscensättning om kvinnan som blir sin egen gisslan. Hon är ömsom offer, ömsom Pippi Långstrump som tar kommandot över sin persona, skriver Lars Ring.

Anja Lek Paulsson, Johanna Malm, NilsGranberg, Katarina Krogh, Carl Gustavsson och Bianca Traum som ”Britney”.
Anja Lek Paulsson, Johanna Malm, NilsGranberg, Katarina Krogh, Carl Gustavsson och Bianca Traum som ”Britney”. Foto: KlaraG
Scenhösten 2016

Britney

Genre
Teater
Regi
Py Huss-Wallin
Medverkande
Bianca Traum, Katarina Krogh, Nils Granberg, Anja Lek Paulsson, Carl Gustavsson, Johanna Malm
Var
Turteatern, Kärrtorp
Text
Py Huss-Wallin

Scenografi: Annika Tosti, Andreas Blom Kostym: Jonna Bergelin Koreografi: Elvira Roos

Än har världen plats för framgångssagor. För snart 35 år sedan föddes en liten amerikanskt flicka. Det var ett envist barn som så småningom fick arbeta med Disneyklubben på tv, och sedan när programmet lades ner fick inleda en solokarriär. En rosafluffig, mycket blond sådan. Idag har hon sålt över 100 miljoner album och 95 miljoner singlar världen över. För ett tag sedan utsåg staden Las Vegas den 5 november som hennes egen dag.

Britney Spears fick lära sig tidigt av herrarna Pigg & Anka att tänka kommersiellt. Hon har gått med på att sexualisera sin kropp, och givit skvallerpressen massor av material. Ibland har hon spjärnat emot, rakat håret – mått dåligt och ägnat sig åt missbruk. Hon har blivit tvåbarnsmor men också en ikon. Hon har insett att sexualitet är ett maktmedel som hon kan exploatera på en rad olika sätt.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Turteatern firar nu Britneydagen med en performanceartad iscensättning där hela sex rosa blondiner irrar runt på scenen, och fyller foajén. Innan allt börjar kan man sjunga karaokelåtar och fotografera sig med detta halva dussin amerikanska, evigt fnittriga tonårsdrömmar.

    Annons
    X

    Py Huss-Wallin har satt samman ett drömspel om en kvinna som blir sin egen gisslan via allt det där tuggummituggandet, blottandet, stönandet, låtsas-dumheten. Hon ser uppenbarligen Britney som en lillasyster till Marilyn – båda kvinnor som använder en mask, gör sig till en onanistisk drömyta för en perfid manlighet. Båda blir till sist också offer som knappt kan skilja på kärnan och skalet, på det privata och det säljbara. Hela livet blir en såpa.

    Sex Britney, alltså – varav två är män. Är Britney rent av queer? Är hennes kvinnlighet så överdriven att den har karaktär av dragshow? Också Py Huss-Wallin är kluven inför Britney-gestalten. Fascinerad, men också aningen mätt som inför för mycket efterrätt. Britney har ju absolut girl power. Möjligen är det just det som är problemet, att denna kraft aldrig fått bli vuxen, bli en kvinnas. Britney bär en Lolitaförklädnad.

    Det börjar med en skock små späda dockor som kryper runt på scenen. Uppsättningen är fylld av en radda sådana intelligenta och tydliga bilder. Mest imponerad blir man av den enorma, uppblåsbara kropp som till sist fyller hela scenen. En gigantisk Barbara, lik konstverket ”Hon” på Moderna museet, som med skådespelarnas hjälp smeker sig själv till högljudd orgasm. Här får Britney representera en stark, djärv, kvinnlig sexualitet.

    ”Britney” – med undertexten Carpe Diem Bitch – är en energisk, bildrik och smart genomgång av Britneys liv. Här är hon ömsom offer, ömsom Pippi Långstrump som tar kommandot över sin egen sceniska persona. Allt via en kavalkad sånger. Ett suveränt sätt att fira den internationella Britneydagen.

    Annons

    Anja Lek Paulsson, Johanna Malm, NilsGranberg, Katarina Krogh, Carl Gustavsson och Bianca Traum som ”Britney”.

    Foto: KlaraG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X