Annons
X
Annons
X

Håriga och härliga är vi allesammans

Blir du äcklad av kroppsbehåring? Frågan ställdes på svd.se för snart ett år sedan i samband med en artikelserie på Idagsidan. 72 procent svarade: alltid. Och ändå har vi det allesammans. Fem miljoner hårsäckar spridda över kroppen, varav bara runt 100000 på huvudet. Ur vissa spretar blonda tunna strån, ur andra mörka stubbar. De växer i våra ansikten och armhålor, på armar, ben, magar och såklart runt våra kön.

För att dölja det vi egentligen alla vet bleker, rakar, krämar, vaxar, plockar och laserbehandlar vi som galningar. För miljontals kronor. Men i smyg. För kvinnlig kroppsbehåring är inte något vi gärna pratar om. Det är på något sätt så okvinnligt. Trots att alla har det.

Det och en hel del annat kring intimhygien och vårt förhållande till det kvinnliga kön(sorgan)et retade upp tyskan Charlotte Roche så mycket att hon skrev en hel bok om antiintimhygien. Våtmarker har sålt i 1,5 miljoner exemplar på hemmaplan, är nu översatt till ett trettiotal språk och släpptes i dagarna i Sverige. Det är en rasande och rolig, sorglig och fullständigt osannolik roman om en 18-årig hjältinna som är helt uppslukad av sitt kön och dess möjligheter. Placerad i sjukdomsmiljö där hon hamnat efter att av misstag ha råkat slinta med hyveln och få med en hemorrojd när hon rakade baken.

Annons
X

Absurt, absolut. Men verkligheten är också rätt absurd. Här besöker unga tjejer ungdomsmottagningar för svampinfektioner, inflammerade hårsäckar, ökade flytningar och kondylom (som sprider sig lättare eftersom vårtorna kan tränga in överallt där huden är skadad). Priset för ett ständigt rakat underliv. Småflickor rakar bort sina första fjun från benen. Och min tolvåriga dotter får parfymerade trosskydd i brevlådan skickade av bindfabrikanter på jakt efter nya målgrupper.

Inte så konstigt att unga flickor håller på att skrubba sönder sina musfloror.

Så här säger författarinnan i en intervju i Amelia:

–Vi är så många som hatar våra kroppar och våra utseenden, som lägger enorma mängder pengar, tid och kraft på att eftersträva ideal som inte ens existerar i verkligheten. Jag hoppas att kvinnor kan läsa den här boken och tänka att de inte är äckliga, att de inte är ensamma. Att de är fullständigt normala personer som inte behöver vara rädda.

Om jag var gymnasielärare skulle jag köpa in boken och använda den som diskussionsöppnare på livskunskapslektionerna. För den hår-, lukt- och smaklösa kroppen är ett svåruppnått ideal. Kroppar avger sekret. Hår växer i raggarsträngar från könet upp mot naveln, breder ut sig ner på låren och upp mot rumpan. På killar klättrar det uppför ryggen. När vi ser oss i spegeln känner vi oss som missfoster, ensammast i världen. Istället för att glädjas över den njutning våra kroppar faktiskt kan ge.

Kroppsförtroende är något de flesta har som barn men som många förlorar någon gång i tonåren och sedan måste återerövra. Charlotte Roches bok skulle kunna vara en början.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X