Recension

Dark blueHårdkokt deckare blir frälsningsdrama

Under strecket
Publicerad
Annons

Politiskt skumrask, korrumperade poliser, rättsliga övergrepp, nedtystade skandaler, lastbarhet, rasism och cynism: detta är sakernas normala tillstånd hos James Ellroy, hårdast kokt av amerikanska deckarförfattare, en nattsvart vision som är utbroderad med närmast vällustig detaljrikedom i omistliga romaner som ”Den svarta dahlian” och ”L A Confidential”, den senare med stor framgång filmatiserad av Curtis Hanson.

Vänner av Ellroy har heller inga svårigheter att genast känna igen sig i Ron Sheltons ”Dark blue”, där denne har bidragit med storyns förlaga. Här möter vi åter den sataniske ulven i välpressade fårakläder, en högt uppsatt polis som skipar egen rättvisa med hjälp av lojala underhuggare och järnhård kåranda, som manipulerar utredningar och utdömer dödsstraff när det passar, och som dessutom chefar över en egen rånarverksamhet. Hans makt är i det närmaste oinskränkt, eftersom han med sina mappar fyllda av komprometterande information har tummen i ögat på alla. I Brendan Gleesons sevärda gestaltning är han en illslug gammal galt, däst och till synes godmodig, men med vassa huggtänder glimmande bak i gapet.
Även Kurt Russell, som annars alltför ofta syns i dåligt sällskap, är sevärd som den skrynklige veteran som oftast får utföra själva smutsgörat, inklusive avrättningarna. Han är den arketypiske skinnkavajshårdningen med en mycket fri tolkning av regelverket, sedan barnsben impregnerad av skjutglädje och cowboymentalitet. När vi nu möter honom har han en ny gröngöling till partner att skola in och ett blodigt rånmord att lösa. Det är tidigt 1990-tal, och i Los Angeles väntar man på juryns utslag i Rodney King-rättegången, vilket gör stämningen på gatorna extra explosiv.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons