Här viftar alla med vapen

En garde! Dags för fäktträning på Lidingö. "Det var en kille i min klass som fäktas och jag tyckte det var coolt", säger Agnes.

Erik och Agnes tycker att det roligaste med fäktningen är det snabba tempot.
Erik och Agnes tycker att det roligaste med fäktningen är det snabba tempot. Foto: Tomas Oneborg

**Snabbt tempo, koncentration **på topp och svett som rinner. Fäktträningen är ­intensiv och tuff.
Agnes fastnade snabbt för sporten, liksom kompisen Erik. Nu har båda två hållit på med fäktning i fyra terminer.

– Allting händer på en gång, det går så väldigt snabbt. Det tycker jag är roligast, säger ­Agnes.

Erik håller med om att det ­roligaste är att det går så snabbt. De beskriver fäktning som en form av schack. Det handlar om att avvakta, och försöka läsa vad motståndaren ska göra så att man blir den som träffar den ­andra först.

En garde! Foto: Tomas Oneborg

– Man har ju skydd, så det känns inte så mycket, berättar Agnes.

**Det är ovanligt **att fäktare får skador på grund av sina vapen, utan främst handlar det om tränings­skador i ben, knä och ­armar – precis som i andra sporter. Att ha ett snabbt fotarbete och kunna hålla koncentrationen på topp är viktigt för att bli en skicklig fäktare. De som lyckas allra bäst är de som kan fatta blixtsnabba beslut och hålla sig lite kalla.

– Det är det som är den största utmaningen, att både ha konditionen och behålla koncentrationen, säger Erik.

Erik har hållit på med fäktning i fyra terminer. Foto: Tomas Oneborg

Fäktningen sker på en speciell bana som kallas för pist. Den är 14 meter lång, och fäktarna rör sig snabbt fram och tillbaka över den. Stötarna – när man träffar den andra – registreras elektroniskt och visas på en tavla på väggen bakom pisten.

– När man får in en stöt på den andra så piper det, och poängen räknas på tavlan bakom pisten, säger Agnes.

En match inleds med att man ­saluterar – hälsar på – sin motståndare. Domaren ger sedan kommandot "En garde!" och då ställer sig de tävlande barnen
i gardeställning. Sedan säger domaren "prêt!", och då gör de sig redo och när de hör "Allez!" är det dags att köra igång matchen.

Orden är franska och betyder ungefär "klara, färdiga, gå". Fäktning är nämligen en sport som har sina rötter i Frankrike. För barnen pågår matcherna i tre ­ minuter eller till dess att en av dem har fått in fem stötar på sin motståndare. Snart ska Erik och Agnes vara med i sin första riktiga tävling.

– Det känns väldigt spännande, kul och pirrigt, säger Agnes.

SvD Junior svd.se

Erik och Agnes tycker att det roligaste med fäktningen är det snabba tempot.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

En garde!

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 3

Erik har hållit på med fäktning i fyra terminer.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X