The many saints of NewarkHar vi blåst upp ”Sopranos” alldeles för mycket?

Den unge Tony Soprano spelas av James Gandolfinis son Michael  Gandolfini.
Den unge Tony Soprano spelas av James Gandolfinis son Michael Gandolfini. Foto: Warner Bros/Barry Wetcher

Historien om den unge Tony Soprano hjälper föga mot sorgen efter den svunna tv-serien. ”The many saints of Newark” hade kanske kunnat bli en bra tv-serie – men förslösas som film.

Under strecket
Publicerad
”The many saints of Newark” innehåller många av karaktärerna från tv-serien.

”The many saints of Newark” innehåller många av karaktärerna från tv-serien.

Foto:  Warner Bros/Barry Wetcher
Annons

Man kan ju tänka sig att det är många som ännu känner fantomsmärtor efter ”Sopranos”, och att saken blir än värre i och med att det inte finns minsta hopp om en fortsättning eftersom den oumbärlige huvudrollsinnehavaren, James Gandolfini, inte längre finns ibland oss. Tony Soprano, maffiabossen som gick i terapi för att hjälpligt stävja sin panikångest, är en av populärkulturens verkligt originella gestalter, omöjlig att tänka bort ur något som helst ”Sopranos”-scenario.

Så vad göra om det nu kliar i serieskapare David Chases författarfingrar (det rimliga är väl att plånboken redan är tillräckligt välstoppad)? Om nu omgivningen tjatar? Jo, en så kallad ”prequel” förstås! Förhistorien! Seriens gamlingar – Junior Soprano, Paulie Gualtieri, Silvio Dante – skulle då vara unga och raska. Och Tony själv skulle vara en pojkvasker. Det hela skulle då utspela sig i en mer klassisk gangsterepok, i skarven mellan 1960- och 1970-tal, det vill säga: före både mjukisbyxorna och heroinet, och mot en bakgrund av ett Vietnamkrig och ”den långa heta sommarens” raskravaller i Newark.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons