Annons

Har vi alla möjlighet att bli en Zlatan?

Foto: Illustration: Thomas Molén.

Enligt den så kallade 10 000-timmarsregeln kan individer bli bra på vad som helst med tillräcklig träning. Men räcker det? Flera studier visar att relationen mellan ärftlighet och talang är mer komplex än så.

Under strecket
Publicerad

Hjärnan är en komplex konstruktion som består av ett enormt nätverk av sammankopplade nervceller – neuron. Det här nätverket av neurala kopplingar tillväxer genom en kombination av determinism, slump och enkla regler. Under fosterutvecklingen skickar nervcellerna utlöpare åt alla håll, en process som är delvis styrd av gener, men inte helt. Utlöparna guidas av kemiska signaler som drar dem mot vissa nervceller men stöter bort dem från andra. En del nervceller uppkommer på ett ställe i hjärnan men migrerar senare till andra platser, ungefär som amöbor som dras mot något ätbart. Över tid åstadkommer all denna aktivitet bland celler badande i en biokemisk sörja något remarkabelt: en välstrukturerad och komplex nätverksstruktur, väldigt likartad inom samma art, men ändå unik för varje individ.

Efter denna första tillväxt förstärks de kopplingar i hjärnan som används mycket, medan kopplingar som inte används gallras bort. Processen kallas neural darwinism och avgör vilka kopplingar och vilka nervceller som blir kvar. Utgallringen fortgår en lång tid under uppväxten. Först mot slutet av tonåren börjar processen bli klar i frontalloberna, där omdöme och beslutsprocesser tas om hand, men den går inte riktigt i mål förrän i mitten av 20-årsåldern (ni kanske känner igen problemet med bristande omdöme från era egna tonår?). Men förstärkningar och utgallringar fortsätter faktiskt hela livet. Man måste uppmuntra de kopplingar man vill ha kvar, det är så hjärnan svarar på träning och lagrar minnen.

Annons
Annons
Annons