Annons
X
Annons
X

”Har terrorism någon koppling till religion?”

Hur ska jihadisterna ses i förhållande till islam? Universitetslektor Johan Modée skriver att våldsbejakande jihadism inte kan frikopplas från religion men är baserad på tendentiösa koranläsningar som legitimerar mord på civila.

Debatten om terrorism
Den stulna lastbilen som körde in i Åhléns byggnad efter 600 meters färd i hög fart på Drottninggatan i Stockholm, den 7 april.
Den stulna lastbilen som körde in i Åhléns byggnad efter 600 meters färd i hög fart på Drottninggatan i Stockholm, den 7 april. Foto: Tomas Oneborg

DEBATT | TERRORISM

Har terrorism någon koppling till religion? Efter terroristattentatet i Stockholm har olika politiska experter och muslimska imamer raskt kommit med sina förklaringar på denna fråga i syfte att påverka politiska beslut. En vanligt förekommande förklaring är då att terrorister missförstått en religiös tradition och att deras ideologi därför inte är religion. Inte sällan kopplas även sådana förklaringar om ”misstolkningar” ihop med fattigdom, enligt ett välkänt marxistiskt resonemang. Fattigdom är enligt detta resonemang en grogrund för extremism, som om religiös extremism inte kan existera om levnadsvillkoren är bättre. Slutsatsen för detta slags argument är därmed att terroristens handlingar inte kan kopplas till en religiös tradition.

Resonemanget är inte invändningsfritt och har flera brister. Det bygger bland annat på antagandet att en religiös tradition är relativt enhetlig och tydlig, samt att vissa tolkningar av traditionen enkelt kan avfärdas som irrläror. Men detta är ett teologiskt-normativt sätt att se på en religiös tradition som inte hör hemma i en vetenskaplig analys.

Betonandet av fattigdom lider vidare av motstridig och bristande evidens: inte alla fattiga blir terrorister. Religiös extremism förekommer hos välbeställda befolkningar, såväl i USA som i Saudiarabien. Så varför blir det då våldsbejakande extremism och terrorism i vissa kulturmiljöer men inte i andra? Svaret på denna fråga är att man bör beakta kulturmiljön snarare än fattigdomen.

Annons
X

Givet ett fokus på kulturmiljön: på vilket sätt kan då religion vara en förklaring till terrorism? Ett empiriskt förhållningssätt till religiösa traditioner visar att de är historiskt mångtydiga och att olika företrädare lyft fram olika kontextbaserade och oförenliga tolkningar. Bland annat av det skälet finns det en rad olika religioner inom varje religiös tradition – som exempelvis katoliker och protestanter. Visserligen kan båda klassas som kristendom, men samtidigt är de så pass olika att de kan ses som olika religioner. Motsvarande problematik finns i varje större religiös tradition. Sådana traditioner kännetecknas av mångtydighet och oförenliga tolkningar.

Diverse jihadistiska ”ensamvargar” kan genom sociala medier enkelt lyftas fram som goda exempel på ett religiöst leverne för muslimer, och presumtiva jihadister kan därmed vara teologiskt okunniga och inte ens ha läst Koranen.

Olika religiösa tolkningar av traditionerna kommer att betona olika saker i de religiösa urkunderna. Det finns till exempel textpartier i islams religiösa urkunder som skulle kunna tolkas som uppmaningar till mord av ”otrogna” (exempelvis Sura 2:191–193), även om denna tolkning givetvis skulle kunna bestridas av andra tolkningar. Koranen är ingalunda unik i detta avseende – även Gamla testamentet synes legitimera och uppmana såväl till folkmord (se 1 Samuelsboken 15:3) som till bestialiska barnamord (se Psaltaren 137:9) och rasism (1 Mosebok 9:25).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Personer som har ett förenklat fundamentalistiskt förhållningssätt till religiösa urkunder kan tolka sådana religiösa texter såsom innehållande evigt giltiga påbud eller principer, särskilt om det finns ett socialt sammanhang, till exempel i form av sektbildningar, som framställer det på det sättet. Den våldsbejakande jihadismen är ett tydligt exempel på detta. Empiriskt sett är den globala våldsbejakande jihadismen en del av den religiösa tradition som kallas islam, men framträder primärt som ett slags sunnitisk sektbildning. Naturligtvis innebär detta inte att islam som sådan är ett direkt upphov till den våldsbejakande jihadismen. Men det går likväl inte att komma ifrån att den våldsbejakande jihadismen växt fram inom islam som religiös tradition och att den baserar sig på en tolkning av islams religiösa urkunder.

    Religiös motivering och legitimering av våld mot kreti och pleti är vidare möjligt genom en inneboende problematik i den religiösa etiken, som uppmärksammades redan av Platon. Problemet är känt som ”den gudomliga befallningsetiken” och utgörs av ett auktoritetsbaserat synsätt på etik, där förnuftet ska kasta in handduken. Utgångspunkten är att Gud är auktoriteten och den som viljemässigt avgör vad som är gott och ont. Om det sedan kan anses att Gud på så vis har legitimerat en viss handling, så följer det, enligt detta synsätt, att handlingen är god – även om handlingen strider mot gängse normer i samhället eller mot andra religiösa tolkningar inom samma tradition.

    Den gudomliga viljan är emellertid alltid framställd genom en jordisk auktoritet, som regel en karismatisk ledare. Denne kan då hävda att Gud legitimerar en viss typ av handling och försöka påvisa att detta till och med framställs i urkunderna. Så givet att våldsanvändning mot civila kan framtolkas ur en religiös urkund och att en religiös karismatiker lyckas tematisera det, så implicerar den gudomliga befallningsetiken att våldshandlingen är god. Således kan religion fås att legitimera mord på civila, genom tendentiösa tolkningar av traditionen.

    I praktiken är detta mindre komplicerat än vad det ovanstående synes antyda. Rörelser som al-Qaida, IS, Boko Haram, Al-Aqsa-martyrernas brigader och diverse jihadistiska ”ensamvargar” kan genom sociala medier enkelt lyftas fram som goda exempel på ett religiöst leverne för muslimer, och presumtiva jihadister kan därmed vara teologiskt okunniga och inte ens ha läst Koranen. Exemplets makt kan vara tillräckligt, och ju fler exempel desto bättre – då finns det ju en tradition i vardande. Detta är inte att förvåna: motsvarande problem föreligger med flertalet religiösa personer i alla andra religioner. Religiös tillhörighet förutsätter inte djupgående teologisk kunskap – tankefelet om motsatsen ser man inte sällan i debatten. Men den teologiska okunnigheten möjliggör nya förhållningssätt och nya traditioner.

    I sektbubblor på Facebook och andra hemsidor skapas, legitimeras och förhärligas sedan den våldsbejakande jihadismens globala diskurs genom ”gillanden” och annat lättsinnigt nätverkande. Naturligtvis är detta inte det enda sättet: på flera ställen i Europa, även i Sverige, finns det moskéer med hatpredikanter som kan legitimera våldsanvändning mot civila så kallade ”kafir” (otrogna) med utgångspunkt i sina koranläsningar.

    Den våldsbejakande jihadismen är således en muslimsk ideologi med tillhörande sektbildningar som, baserad på tendentiösa koranläsningar, motiverar och legitimerar mord på civila. I sina uttryck skiljer den sig inte från den vänsterorienterade terrorism som präglade 1970-talet eller från samtida högerextrem terrorism. Dessa sektbildningar, som idag finns på Facebook och i olika subkulturella sociala miljöer, bör hanteras på samma sätt: genom kriminalisering av samröre, effektiv underrättelseverksamhet och långa fängelsestraff. Samtidigt är det angeläget att bemöta den okunnighet om muslimsk teologisk tradition som flödar på nätet. Detta eftersom dagens globala terrorism bottnar i tendentiösa koranläsningar, sektbildningar och traditionsskapande exempel.

    Johan Modée

    universitetslektor, Malmö högskola

    Johan Modée Foto: Privat
    Annons
    Annons
    X

    Den stulna lastbilen som körde in i Åhléns byggnad efter 600 meters färd i hög fart på Drottninggatan i Stockholm, den 7 april.

    Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 2

    Johan Modée

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X