Illustration: Alamy/ Staffan Löwstedt 
Illustration: Alamy/ Staffan Löwstedt 

Granskade Lamotte: ”Sedan tog det hus i helvete”

Kontroversiella opinionsbildare dominerar crowdfundad journalistik i Sverige – men i Nederländerna sätter en nätpublikation som tar avstånd från tyckande och sensationslystnad globala insamlingsrekord. Varför har det blivit så? Och i vilken mån tillåts finansiärerna styra innehållet?

Publicerad

I oktober 2018 bestämde sig det granskande radioprogrammet Medierna i P1 för att titta närmare på fenomenet swishjournalistik. Allt fler svenska publikationer, journalister och opinionsbildare finansierade helt eller delvis sin verksamhet via donationer. Ofta skedde transaktionerna via mobilappen Swish. Hur funkade det? Vilken typ av journalistik gynnades? För vem gjordes den? Och hur mycket hade finansiärerna att säga till om?

Reporten Jonna Westin fick i uppdrag att söka svar på de frågorna. Efter research kontaktade hon en rad framträdande aktörer som använde sig av snabba betallösningar: bland andra mediestrategen Brit Stakston som tillsammans med journalisten Martin Schibbye startat Blankspot Project, en nätpublikation som bevakar världens mest bortglömda hörn. Här fanns också frilansjournalisten Jojje Olsson som rapporterar från Kina, den forne Sveriges Radio-medarbetaren Jörgen Huitfeldt som basar för samhällstidskriften Kvartal, samt den invandringskritiska samhällsdebattören Katerina Janouch – en av få som självmant kallar sig för swishjournalist.