Annons

Johan Wennström:Har liberalismen plats för heder och samvete?

Wilhelm Röpke (1899–1966).
Wilhelm Röpke (1899–1966).

Hur väl svarar egentligen den sekulära välfärdsstaten, den fria marknaden och den teknologiska utvecklingen mot liberalismens ideal? Redan på 1940-talet varnade den tyske ekonomen Wilhelm Röpke för att bejaka ­moralisk normlöshet i frihetens namn.

Publicerad

Alltfler röster i den västerländska idédebatten menar att dagens liberaler och dess kritiker har underordnat sig en alltför snäv definition av vad liberalism är. När den politiske teoretikern Yuval Levin talade på en uppmärksammad konservativ konferens i Washington DC i somras sa han att liberalismen i grund och botten inte handlar om atomistisk individualism, utan att den är en betydligt mer mångfasetterad och moralisk filosofi som saknar glasklara gränser mot konservatismen. 

På ett liknande sätt resonerar historikern Helena Rosenblatt i boken ”The lost history of liberalism” (se Under strecket 22/10 2018). Hon menar att många liberalers ensidiga och ytliga betoning av individuella rättigheter och legitimering av varje beteende är ett relativt nytt fenomen. Under århundraden ansåg tongivande liberaler att människan är en gemenskapsvarelse som har en förmåga, och därför ett ansvar, att leva ett gott och dygdigt liv. Frågor om hur individen kan utvecklas andligen och moraliskt var det centrala i liberalismen. Först i skuggan av 1900-talets totalitära regimer skedde, enligt Rosenblatt, en kantring mot en rättighetsorienterad liberalism som underskattar värdet av individens kulturella och sociala sammanhang och med en mycket grund uppfattning om vad genuint personligt självförverkligande innebär.

Annons
Annons
Annons