Under hösten höjdes röster om avgångskrav på Anna Serner. Svenska Filminstitutets vd har blivit en internationell kändis för sitt jämställdhetsarbete – men varför väcker hon så ont blod i Sverige?
I februari förra året, ett par veckor innan coronapandemin lamslog världen, arrangerades paneldebatten ”50/50: A roadmap for the future” på filmfestivalen i Berlin. Inledningstalaren Anna Serner presenterades som ”vd för Svenska Filminstitutet och en av jämställdhetskampens rockstjärnor”, och berättade, ännu en gång, om hur Filminstitutets arbete för ökad jämställdhet i filmbranschen gjort Sverige till ett föregångsland.
Första gången den då relativt nytillträdda vd:n tog frågan om inkludering utanför landets gränser var 2013, när Filminstitutet presenterade en rapport under filmfestivalen i Cannes. I den besvarades varje påstående om det svåra med att uppnå en jämställd filmproduktion metodiskt, med förslag på en konkret åtgärd.