Annons

Inget är alltid för sentHär finns den närvarande frånvaron av de döda

 Magnus William-Olsson har givit ut elva böcker men hinner också med en omfattande verksamhet som kritiker, redaktör, essäist och översättare.
Magnus William-Olsson har givit ut elva böcker men hinner också med en omfattande verksamhet som kritiker, redaktör, essäist och översättare. Foto: Sofia Runarsdotter

Magnus William-Olsson har sådan kontroll över sina poetiska verktyg att han allt oftare kan lägga dem åt sidan. I ”Inget är alltid för sent” skriver han, förtroligt, om en mor, en syster och en far "som varit död så länge att vi tappat kontakten".

Under strecket
Publicerad

När jag läser de första sidorna i Magnus William-Olssons nya diktsamling, "Inget är alltid för sent", tänker jag på den nyplatonske mystiker som brukar gå under namnet Dionysios Areopagita. Dionysios negativa, eller apofatiska, teologi grundar sig i tanken om att Guds natur överstiger den synliga världens kategorier och därmed inte kan benämnas. Det gudomliga kan bara beskrivas i sin negation, på samma sätt som en marmorstaty får sin form genom att skulptören tar bort allt vad den inte är.

"Inget är alltid försent" strålar av negationer av olika slag, av inteord och icke-varande. Det som är dras ifrån eller uttrycks genom sin motsats – "Fullt är livet bara av ofullständighet". Här finns döden i sin rumsliga ogripbarhet: den närvarande frånvaron av en mor, en syster och en far "som varit död så länge att vi tappat kontakten". Poeten går bland söndertrampade blommor i novembernatten och frågar sig: "Kan människorna du har älskat faktiskt inte längre väcka lycka i dig? / Vad är det för sjukdom, Magnus, som har drabbat dig / som vinden ekarna på berget?"

Annons
Annons
Annons