Massdeportationen i västra Polen 1939 var en del av nazisternas ”etniska rensning”.
Massdeportationen i västra Polen 1939 var en del av nazisternas ”etniska rensning”. Foto: TT

”Har bilarna kommit för att hämta oss pappa?”

Ida Fink är en av de stora skildrarna av Förintelsen. Till minne av krigsutbrottet 1939 publicerar vi hennes novell ”En vårmorgon” om de sista skälvande timmarna i en judisk familjs liv.

Publicerad

Det hade regnat kraftigt under natten och på morgonen, när de första bilarna passerade bron, var den höga, böljande, smutsiga Gnieznafloden ölfärgad. Det var åtminstone så den beskrevs av mannen som tillsammans med hustru och barn gick över samma bro – en bro i förstklassig armerad betong – för sista gången i sitt liv.

Den före detta sekreteraren i den före detta distriktsstyrelsen hade hört orden med egna öron. Han hade nämligen själv stått där vid bron för att noggrant och nyfiket övervaka söndagsprocessionen. Som barnbarnsbarn till en arisk gammelmormor kunde han stå där lugnt och ostört och titta på. Det är tack vare honom, och sådana som honom, som de skuggor av suckar, fragment av meningar och ekon från den sista gråt som fyllde dödsmarscherna har kunnat bevaras till i dag.