Annons
X
Annons
X

Här avgörs din framtid

(uppdaterad)
[object Object]
Nationella Folkongressen samlas i Folkets stora hall vid Himmelska fridens torg i Peking. Foto: AP PHOTO/NG HAN GUAN

Jag brukar ju ge fan i utrikespolitiken. Så sade Ingmar Bergman om sitt skapande, berättas det i Vilgot Sjömans
L-136: Dagbok med Ingmar Bergman.

Men i
Nattvards
gästerna från 1963 brottas Gunnar Björnstrands tvivlande präst Tomas inte bara med Ingrid Thulins skollärarinna Märta, utan även med församlingsmedlemmen Jonas, spelad av Max von Sydow, och hans rädsla för ”kineserna”.

Inför inspelningen hade Bergman nämligen läst i tidningen om vad han nu betraktade som det nya stora globala hotet: ”Kineserna som blir så drillade att de mycket väl kan tänkas släppa loss ett atomkrig. Och hela den där läsningen försatte mig i en väldig ångest.”

Annons
X

Det var förstås andra tider under Kalla kriget, men man undrar ändå hur Bergman hade gestaltat Kinas globala inflytande idag. Antagligen hade väl Gunnar Björnstrand tappat tron redan i ruta ett.

I helgen inleds den så kallade Nationella Folkkongressen i Kina. Folkkongressen har 2987 ombud, sammanträder årligen under två veckor, och utgör Kinas lagstiftande församling. Mycket av kongressens makt finns förstås enbart på papper – i verkligheten är det Kinas Kommunistiska Parti som styr. Det är sällsynt att kongressen avslår förslag.

Oavsett detta har de beslut som fattas på kongressen ett enormt inflytande. Kina är idag en ekonomisk stormakt mer än en militär, och genom denna nya position spelar det allt större roll för världen vilken väg Kina går.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Utan att fälla en enda kula, men med bara ett penndrag, eller ett klubbslag, skulle kongressen kunna störta USA:s president. Amerikansk ekonomi är idag helt beroende av kinesisk välvilja, i synnerhet under president Barack Obama som lånar mer pengar än föregångaren George Bush ens hade kunnat drömma om.

    Kina har naturligtvis inget intresse av det, ekonomierna hänger ju ihop, men ändå. Det är ödmjukande att Kina närsomhelst kan försätta det globala ekonomiska systemet i en sådan kris att kapitalismen i sig skulle hotas. Vi i väst föredrar ju att tro att vi kan störta kommunistpartiet.

    Kinakommunisterna av idag är dock vänner av marknadsekonomi, lyckligtvis. När Kina släppte in marknaden gjorde de världen en fantastisk tjänst. Aldrig har så många kunnat lyfta sig ur fattigdom och svält på så kort tid.

    Inte minst kommunistpartiets koryféer gillar pengar. De rikaste 70 kongressdelegaterna äger tillsammans över 75 miljarder dollar, har man räknat ut.

    Partitoppen berikar sig och det är tragiskt främst för kineserna som skulle kunna göra ännu större storverk som demokrati. Kommunistpartiet lär inte släppa ifrån sig makten i första taget. Samtidigt lär marknadsekonomin, som garanterar rikedom åt förskingrarna, dock vara säkrad.

    Kinesisk makt sträcker sig längre idag än förr. Kina expanderar där ingen annan vill vara. Ta Libyen: revolten där har tvingat Kina att evakuera över 35000 medborgare. Andra skäms för att göra affärer där.

    Afrika är delvis inmutat av Kina. Vilket möjligen har sina fördelar för afrikanska regimer, men kanske hade en demokratisk partner ändå varit att föredra?

    Men så går det väl när vi andra, som Bergman skulle ha sagt, ger fan i utrikespolitiken.

    Annons
    Annons
    X

    Nationella Folkongressen samlas i Folkets stora hall vid Himmelska fridens torg i Peking.

    Foto: AP PHOTO/NG HAN GUAN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X