Här är kroppen bara ett redskap

skillnad på friidrott och fotboll Det är inte bara skådespelerskan Hilary Swank - projicerad på en av Filmstadens vita dukar - som den här helgen i Gästriklands residensstad kan aspirera på titeln ”Million dollar baby”.

Under strecket
Publicerad
Annons

GÄVLE Det vimlar av svettiga tiopoängare med storkovan i blick även ute på Gavlestadion.
I små, snävt skurna kläder och blottad mage förkroppsligar till exempel stavhopparen Kirsten Belin, som gled över 4,30, en bild av kvinnlig idrott som tangerar Uefabasen Lennart Johanssons plumpa profetia.
Men det är skillnad på fotboll och friidrott. Runt löparbanan är det ingen som bryr sig.

Här är det fysiska alltid närvarande. Kroppen är det essentiella redskapet i kampen mot konkurrenter och klocka. Den är en fullt ut integrerad del av utövandet.
Utan en kapabel, och därmed ofta snygg, kropp har du inte i Europacupen att göra.
Det är inget märkvärdigt med att en långbent längdhopperska efter nedslaget i gropen reflexmässigt för handen bakåt för att borsta bort besvärande sandkorn.
Är den åskådare, på läktaren eller i tv-soffan, vars blick reflexmässigt riktas mot vederbörandes rumpa då automatiskt sexistisk?
Alla bär inte som frenologen med sig ett skjutmått för att mäta skallars storlek.
Det är inget
konstigt med att den finske praktpojken Markus Pöjvönen innan starten på 100 meter drar upp kortbyxorna till bristningsgränsen för att släppa fria sina svällande lårmuskler.
Löplediga Robert Kronberg och Johan Wissman strosade i går runt arenan med samma kroppshållning som två strandraggare på Öland. So what? Vem skulle inte stoltsera med sådana fysiska företräden?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons