Recension

Hans och Greta på flykt i Högdalen

Malin Güettler och Anna Littorin på Fria Teatern.
Malin Güettler och Anna Littorin på Fria Teatern. Foto: FOTO: OLLE SUNDBERG
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

De klassiska sagorna kan omtolkas efter samtidens dagsaktuella frågor. Just nu ges ett par fria variationer på sagan om Hans och Greta. Fria Teaterns ”Hans och Greta i Högdalen” (från 10 år) belyser papperslösa barns utsatthet och rättigheter. En strålkastare söker över en svart scen, musiken är hotfull, ljuskäglan fångar in ett syskonpar. De är hänvisade till varandra efter att ha flytt genom skogarna i krigsdrabbat land, mamma kanske kommer efter senare, pappa jobbar på annan ort. Barnen hålls gömda hos en gammal tant, kanske en häxa, möjligen godhjärtad. Hennes röst kraxar genom väggen att barnen måste hålla sig undan, inte åka tunnelbana, inte gå i affärer, inte säga sina rätta namn. I en låda finns kläderna från de barn som gömts där tidigare, ingen vet vart de tog vägen.

Daniel Karlssons pjäs lånar grunden från den välkända sagan, men syskonen finns i Högdalen här och nu. De växlar mellan gnagande oro, mardrömmar, minnen, lekar, hopp och förtvivlan. Malin Güettlers storebror dignar under ansvaret, Anna Littorins lillasyster söker vidga livsramen och ger sig ut på farlig mark. Per Lassons rätt återhållsamma regi är empatisk, med rum för fantasiflykt och ett öppet slut som kan leda vidare till diskussioner om ansvar, solidaritet och de gömda barnens villkor.

Annons
Annons
Annons