Annons
Recension

Hannibal Rising: Ondskan vaknarHannibal Rising: Ondskan vaknar

Publicerad

Massmördaren och kannibalen Hannibal Lecter fick sitt breda genombrott i När lammen tystnar från 1992 och man tycks inte kunna sluta göra filmer om figuren. Den här gången får vi följa med till Hannibals barndom under andra världskriget, då hans lillasyster dödades av plundrare. Som tonåring inleder han sin blodiga hämnd. Titelrollen görs av en styltig Gaspard Ulliel, vars intensiva utseende antagligen är tänkt att injaga rysningar. När han ska se extra otäck ut ler han ett tomt leende och stirrar fånigt framför sig – med närmast parodiskt resultat.
Värst är ändå hur ängsligt filmen försöker motivera sin existens genom larviga referenser till de tidigare filmerna. Ansiktsskyddet från en japansk rustning, som Ulliel vid ett tillfälle tar på sig, är ett exempel. Det ska påminna om den munkorg Hannibal ibland fått bära, men är egentligen bara en ursäkt för att få sätta något på bioaffischen som folk känner igen.

Annons
Annons
Annons