Annons

Dan-Erik Andersson:Handslag, famntag – eller hysterisk vinkning?

”Det tar vi i hand på!” Eller? President Trumps rådgivare i hälsofrågor tror att handskakningarnas tid är förbi.
”Det tar vi i hand på!” Eller? President Trumps rådgivare i hälsofrågor tror att handskakningarnas tid är förbi. Foto: Victor Lundberg/TT

Hur ser framtidens hälsning post-corona ut? Är dagens osäkra vinkande i luften ett avsked till den globalt spridda handskakningen, vars dominans har skakats i grunden av viruspandemin?

Under strecket
Publicerad

Till alla de problem som uppstår till följd av den så kallade coronakrisen måste vi nu också lägga frågan om hur vi ska hälsa på varandra. Djupt invanda handlingsmönster och ritualer måste omprövas, och som så mycket annat i dessa coronatider vänds saker upp och ner; att inte hälsa med kroppsberöring ansågs för inte så länge sedan vara ett tecken på bristande förståelse för svenska traditioner och extremism. Nu är det i stället både farligt och respektlöst att tvinga sig till kroppsberöring när det hälsas. Det är just den fysiska beröringen som är problematisk eftersom den förutsätter att vi kommer så nära varandra att risken för droppsmitta ökar.

Handslaget har en lång och betydelsefull historia. Från arkeologiska ruiner och antika texter vet vi att handslaget använts åtminstone sedan 500-talet f Kr. Ursprunget är oklart men en vanlig föreställning är att det hade till syfte att visa att inga vapen eller redskap fanns för handen, utan att avsikterna var fredliga. Oavsett ursprung används handslaget i hela världen, inte minst inom politik och näringsliv. Vårt språk signalerar dess betydelse; ”att ta den utsträckta handen” är ett etablerat talesätt, liksom ”då tar vi i hand på det”. 

Annons
Annons
Annons