En prins i New York 2Handlingen suger – ”sällan roligt”

Arsenio Hall and Eddie Murphy.
Arsenio Hall and Eddie Murphy. Foto: Quantrell D Colbert/Paramount Pictures

Identitetspolitiken har hunnit ikapp Eddie Murphy i ”En prins i New York 2” – men uppföljaren till succékomedin är lika farsartad och halvdan som originalet.

Under strecket
Publicerad
Annons

1988 stod komikern Eddie Murphy på den kvalitativa toppen av sin filmkarriär, efter en lång uppåtkurva med ”48 timmar”, ”Snuten i Beverly Hills”, ”Ombytta roller” och den legendariska standupföreställningen ”Raw”. Talkshow-stjärnan och komikern Arsenio Halls berömmelse var i närmast lodrätt stigande efter ett gästspel i tv-bolaget Fox ”The Late Show”. Och i New York blomstrade en hip hop-kultur anförd av grupper som Jungle Brothers och De La Soul som blinkade åt Afrika, eller snarare ”Afrika” – en mer eller mindre romantiserad version var det i alla fall fråga om.

Det var kontexten för den osannolika supersuccén ”En prins i New York”. Osannolik inte på grund av sina enskilda beståndsdelar, utan för att det är en rätt halvdan komedi, en gapig och bredspårig fars om en prins och hans polare från det afrikanska hittepålandet Zamunda som kommer till New York för att hitta sig en fru och sladdar runt bland kulturkrockarna. Hur gör man en omstart av en sån historia mer än 30 år senare? Det är en bra fråga, men en minst lika relevant fråga är varför.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons