Annons
Recension

GuldpelikanenHandledning för alla bekymrade

En riktig människa Stefan Chwins ”Guldpelikanen” är en komplicerad och mångbottnad men ändå lättläst nutidslegend om fysiskt förfall och andligt uppvaknande, skriver Rita Tornborg.

Under strecket
Publicerad

Stefan Chwins ”Hanemann”, som utkom på svenska 2001, är en melankolisk berättelse om en saktmodig tysk som valt hemlösheten i efterkrigstidens polska Gdansk i stället för att följa sina fördrivna landsmän västerut. ”Han är”, för att citera en essä om polsk litteratur av Leonard Neuger, ”en symbol, en bild av en fullkomlig främling men också av människans förmåga att uthärda i tysthet.”
Guldpelikanen, årets Chwin, handlar både om fördrivning och om skuld: huvudpersonens fördrivning från vårt moderna dårarnas paradis och en skuld han är anständig och modig nog att inte förneka. ”Ego, non fatum, non fortuna, non diaboli”, säger han med den helige Augustinus ord. Mitt är felet, inte ödets, inte omständigheternas, inte demonernas.

Det är ingen bok för de räddhågade, politiskt korrekta intellektuella som står panikslagna inför den mildaste fläkt av religion (i synnerhet den katolska). Inte
heller för dem som med en ringa insats av några timmars läsning vill känna sig delaktiga i respektlöst överskridande av alla gränser och raserande av alla tabun. ”Guldpelikanen” är en energisk, mycket katolsk bok, en handledning för de bekymrade, för de ångestfulla sökarna efter gränser att äntligen hejda sig inför, för de förtvivlade vilka i likhet med hjälten ropar på en frånvarande Gud, som - när han av oss drivits ut ur våra liv - tog med sig inte bara det moraliska sunda förnuftet, det vill säga ansvarskänslan, utan också den oegennyttiga kärleken. Båda har nu ersatts av tröstlös konsumism och ”all möjlig psykologisk gallimatias”. Men våra ansträngningar att fylla tomheten efter Gud, det vill säga kärleken, genom att ”förverkliga oss själva”, ”älska oss själva”, ”befria egot”, ”frigöra sig”, skaka av sig bilden av ”den auktoritäre fadern”, göra köp av märkesvaror till livsinnehåll, bär mager frukt, menar författaren. Den europeiska människan är i dag av tomhet plågad.

Annons
Annons
Annons