Han skriver på liv och död

Häromdagen avslöjades årets Sommarvärdar. En av dem är journalisten Mustafa Can, kurd och västgöte. Hans förra Sommarprogram, 2003, avslutades med de fyra ord som fick Sveriges Radios växel att braka samman: Mor, jag älskar dig. Nu är hans mamma död och han skriver på sin första bok. – Varje berättelse kräver närvaro. Svensk nyhetsjournalistik innehåller alldeles för lite kött och blod.

Under strecket
Publicerad
Enligt Mustafa Can är berättartradition en fråga om ekonomi. I världens fattiga byar finns gratisnöjet att man samlas och berättar historier. ”Jag kan jämföra min turkiska hemby med Istanbul. Där är språket inte lika levande. Där säger ingen ”Du är min lever” när de menar ”Jag älskar dig.”

Enligt Mustafa Can är berättartradition en fråga om ekonomi. I världens fattiga byar finns gratisnöjet att man samlas och berättar historier. ”Jag kan jämföra min turkiska hemby med Istanbul. Där är språket inte lika levande. Där säger ingen ”Du är min lever” när de menar ”Jag älskar dig.”

Annons

Förra gången Mustafa Can fick frågan om han ville göra ett Sommarprogram befann han sig i krigets Irak. Han satt i en bil och blev nästan upprörd över att någon kunde tala om radioprogram bland bomber som föll och människor som dog.
Ändå blev det ett program, sänt den 2 juli 2003. Nej, vi måste nog ta i lite mer: Det blev ett av de mest uppmärksammade Sommarprogrammen någonsin, som avslutades med de fyra ord som fick Sveriges radios växel att braka samman: Mor, jag älskar dig.
Lite krasst kan man säga att skribenten Mustafa Can blev känd, riktigt känd, genom sin mamma. Nu ska han göra ett nytt program, i veckan presenterades årets Sommarvärdar, och han suckar när jag upprepar frågan som han redan har hunnit tröttna på: Måste han göra en ännu större succé den här gången?
– Det handlar inte om att överträffa sig själv, programmen är ingen tävling, undervisar han saktmodigt.

Hans Sommarprogram sänds den 31 juli. Häromdagen bestämde han att det ska handla om livet och döden, om kärlek, sorg och längtan – och till sin hjälp tar han Gunnar Ekelöf, författaren som han upptäckte redan på Västerhöjdsskolans gymnasium i Skövde.
– Sedan dess har han varit min samtalspartner. ”Jag är en främling i detta land, men detta land är ingen främling i mig”, skriver Ekelöf och det är precis vad jag känner. En enda diktrad kan kasta ljus över ett helt liv.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons