Han liknade poesin vid lagsport och rörde sig ständigt framåt

Under strecket
Publicerad
Annons

”What”s inside the body you”ve forgotten / and that you”ve left alone / and that you don”t want”. Med detta vemodiga anslag inleder den amerikanske poeten Robert Creeley en dikt i samlingen ”Windows” (1990), en av många dikter som han under åren skulle ge titeln ”Song”. Musiken, och inte minst jazzen, är en ständigt närvarande puls i hans egensinnigt synkoperade och minimalistiskt orkestrerade rader, som löpt genom amerikansk litteratur sedan sent 40-tal.
Raderna faller vidare genom liv och språk. Men Creeley själv gick bort den 30 mars, 78 år gammal. Tillsammans med John Ashbery har han under lång tid varit den mest inflytelserika av samtida poeter i USA. Hans tidiga skrivande formades av hans tid vid det ryktbara Black Mountain Collage (där konstnärer som John Cage, Robert Rauschenberg, Merce Cunningham med flera samlades). Han kom senare, litet missvisande, att förknippas med Beat-rörelsen. Men han har alltid upprätthållit en särpräglad stil, som han själv kopplade till en amerikansk modernism hos
poeter som William Carlos Williams, Ezra Pound och Louis Zukofsky.

Creeleys betydelse för andra poeter och skrivarsammanhang är omvittnat. Han undervisade och skrev ständigt förord och redigerade volymer med kollegors arbeten. När jag för sex år sedan, tillsammans med Anders Lundberg, träffade honom för en intervju (Ord & Bild 1, 2000) konstaterade han också att poesi är en ”lagsport”, och liknade de mer förstockade spelarna på den litterära rinken i USA vid ett NHL-lag, som vid en ledning drar sig tillbaka i egen zon.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons