Annons

Tove Lifvendahl:Han (L) kommer sannolikt att få rätt

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Publicerad

I den danska dogmafilmen Festen (1998) knackar sonen i glaset och berättar att han har skrivit två tal. Inför kvällens Almedalsframträdande fick Jan Björklund och hans medarbetare fundera på olika utgångar av åttondelsfinalen, och vad som möjligen skulle hända om det blev förlängning. Det valda talet på den fiktiva festen utmynnade i ren och skär tragedi, men i Visby löste det sig till på bästa tänkbara sätt; Sverige spelade sig till kvartsfinal, kvällen var fin och publiken var på gott humör.

Och det är samma procedur, varje år. Jan Björklund döms på förhand ut som trött och passé, och levererar sedan ett Almedalstal av hög klass; värderingsstarkt, energifyllt och med humor. Kvällens tal var inget undantag. Jan Björklund redogjorde för liberalismens historiska vunna segrar. Det församlade folket fann detta vara gott, jublade glädjefullt och applåderade. Som liberal är man förstås benägen att hålla med; allt av väsentligt värde i häradet fri- och rättigheter härstammar ur den liberala synen på människa och samhälle.

Annons
Annons
Annons