Lars Ring:Lars Norén gav svensk teater själ

Lars Norén 1944–2021.
Lars Norén 1944–2021. Foto: Dan Hansson

Det är ofattbart att strömmen av text har tystnat. Lars Norén var en skrivmaskin – han kommer att ha en evig plats inom svensk, men också internationell, dramatik och diktning.

Under strecket
Publicerad

Ett tema som upprepas i Lars Noréns dramatik är hur utanförskap och extremism skapas hos individer eller grupper.

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Annons

Lars Norén har gått bort. Det är ofattbart att strömmen av text har tystnat, att det stora projektet han drivit – det att skriva sig mot tystnaden, att registrera hur orden faller bort från minnet och varat – fick ett så plötsligt och oväntat slut. Nyss kom ännu en tjock del av dagboken ut, covid-19 blev den punkt som kom att ända ett författar- och teaterliv som inte kan jämföras med någon annan än August Strindberg och Ingmar Bergman.

För min generation 1950-talister har Norén fungerat som ett lyriskt eko, men också som en reflexionsyta och spegel. Han skrev liksom en räcka fotnoter till mitt liv, och säkert många andras. Han lät Europas kriser, och det sätt på vilket samtiden såg på sig själv, få plats på scenen. Han blev kontroversiell genom uppsättningen av "7:3" med fångar från Tidaholmsanstalten – där några efter turnén begick rån och mord. Hans "En dramatikers dagbok" var möjligen ett slags svar på det hat som väcktes mot honom då, dagboksanteckningarna var till att börja med rätt råa, och oförsonliga. Den som väckt hans ilska fick igen. Han "stal" ofta andra människors livsberättelser. Han var en vampyr, om man så vill. Om grunden till det han skrev var djupt biografiskt – som hos Strindberg och Bergman – så kom han att blanda detta med repliker från sin nära omgivning.

Annons
Annons
Annons