BukspottkörteldagbokHan förvandlade cancern till en sexig älskarinna

”Lilla fröken Bukspott”. Så kallar han sjukdomen som han vet kommer ta hans liv. Cecilia Hansson har läst den litterära giganten Péter Esterházy – som med humor och rättframhet, och i lånade joggingbyxor, konfronteras med det faktum att han snart ska dö.

Under strecket
Publicerad
Péter Esterházy, 1950–2016, räknas till en av den ungerska samtidslitteraturens viktigaste röster.

Péter Esterházy, 1950–2016, räknas till en av den ungerska samtidslitteraturens viktigaste röster.

Foto: Carmen Jaspersen/IBL
Annons

Hur skriver man dagbok när man vet att man ska dö? Jag tänker nu inte på dem som hela livet bär på sjukdomsångest. Som Franz ­Kafka, vars sjukdom nästan blev en identitet. Eller August Strindberg, som var fixerad vid sin hälsa. Utan jag tänker på dem som vet att de har en livshotande diagnos. Så är fallet i Péter Esterházys ”Bukspottkörteldagbok”, vars ­titel stakar sig i munnen, såsom insikten om att man är döende kan staka sig i medvetandet.

Péter Esterházy (1950–2016) var – nej, är och förblir – en av Ungern största och viktigaste författare. Från 1970-talet författade han otaliga romaner, pjäser och journalistiska texter. Flera av ­romanerna är familjerelaterade. Mastodontverket ”Harmonia ­cælestis” (2000, på svenska 2004) skildrar släktens historia – Esterházys farfar var den siste ungerske regeringschefen i den öster­rikisk-ungerska dubbelmonarkin. Efterföljaren, ”Rättad utgåva” (2002, på svenska 2005) behandlar upptäckten att Esterházys egen far varit angivare under kommunisttiden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons