Hämnden är inte ljuv

Under strecket
Publicerad
Annons

Värst är mord och våldtäkt. Eller att tvingas se sina egna släktingar kränkas - särskilt kvinnor och barn.
Fast redan när någon tar sig rätten att nedvärdera ens eget lilla ego föds den där obehagliga känslan
Kränkt!
Och vare sig det drabbar en person eller en nation, är oavsiktligt eller planerat, handlar kränkningen om att passera gränser. Om intrång i ens integritet eller i ett land. Kränkningar väcker alltid en lust att vilja bli återupprättad.
Den vanligaste reaktionen över hela världen är då följande: Man vill hämnas.
Hur kan man beskriva kränkningen på ett personligt plan? En irakisk kvinna som bott i Sverige många år säger så här: Den sker när vi slutar betrakta den andra som jämbördig. Det är mycket lättare att kränka någon som man anser vara mindre värd än en själv. Den är ju inte berättigad till samma respekt.
Alltså kränks kvinnor mer än män och barn oftare än vuxna, konstaterar Widad Zaki, aktiv i iranska kvinnoföreningen och redovisningschef på Resco AB i Stockholm. Hon har bott elva år
i Irak, elva år i Ryssland och tio år i Sverige. Därför vet hon:

– Människors känslor när de kränks är desamma överallt. Däremot reagerar vi olika beroende på på vilken nivå vi kränks.
Vi börjar på det personliga planet:
När man känner sig kränkt, handlar det i grund och botten om att någon passerar gränsen för ens känsla av att vara respekterad.

Annons
Annons
Annons