Annons

Himlen över taketHämnas utnyttjandet – bränner föräldrarnas hem

Mauritiskfranska författaren Natacha Appanah har en bakgrund som journalist – ofta ligger intervjuer och research till grund för hennes romaner.
Mauritiskfranska författaren Natacha Appanah har en bakgrund som journalist – ofta ligger intervjuer och research till grund för hennes romaner. Foto: Naina Helén Jåma/TT

Nathacha Appanah visar upp Frankrike som klumpigt och byråkratiskt. I Camus anda skriver hon om en pojke med kognitiva svårigheter som sitter häktad. Och om en mor vars skönhet utnyttjades av hennes föräldrar – tills hon hämnades.

Under strecket
Publicerad

”Himlen över taket” hämtar sin titel från en dikt av Paul Verlaine, skriven år 1873 i en cell i Bryssel där poeten väntade på förflyttning till fängelset i Mons och ett tvåårigt straff för att ha beskjutit Arthur Rimbaud med en för ändamålet införskaffad revolver. För Verlaine blir himlen en påminnelse om det enkla, stilla livet utanför fängelsets väggar som han inte längre är delaktig i: vad har han gjort av sin ungdom?

Den som tittar på himlen genom ett cellfönster i Nathacha Appanahs roman är först och främst den sköre och lätt avvikande pojken Loup, som i panik tappat kontrollen över mammans olovligt lånade bil, orsakat en trafikolycka och nu sitter häktad i väntan på rättegång. I skrivande stund är det svårt att inte tänka att Loup ändå hade tur som överlevde: hans hudfärg och kognitiva utmaning hade lika gärna kunnat räcka till för att få honom skjuten. Appanah skildrar, liksom i tidigare böcker, ett Frankrike som är klumpigt och byråkratiskt och gärna blundar för vidden av minderårigas utsatthet tills det är försent, men som ändå i första hand ”försöker slipa till och runda av olyckans och sorgens tvära kanter”, inte möta dem med vapenmakt.

Annons
Annons
Annons