Annons
X
Annons
X

Halvnaket mer kittlande än helnäck

KLUVENHET. De flesta kan gå nakna hemma, men skulle inte göra som Lars Lundblad – posera utan kläder på stan. Men var går ­gränsen? Historien visar att vi är lika kluvna inför vår ­nakenhet som alltid. Naket säljer bra än i  dag – bara det är tabu.

Lars Lundblad, 65 år, är en av Sveriges mest anlitade nakenmodeller. Här poserar han framför Peter Lindes skulptur på Scheelegatan i Stockholm.
Lars Lundblad, 65 år, är en av Sveriges mest anlitade nakenmodeller. Här poserar han framför Peter Lindes skulptur på Scheelegatan i Stockholm. Foto: DAN HANSSON

Det är skillnad på naket och naket.

Det som är helt självklart när vi duschar hemma eller badar bastu är något annat än den nakenhet som kittlar sexualiteten.

Medan vi har världens mest odramatiska syn på nakenhet, kan kvällstidningarna höja sina upplagor på blotta ordet NAKEN.

Annons
X

Den här kluvenheten är inte ny. Det förbjudna har alltid lockat. Redan på medeltiden koketterade man med blottade kroppsdelar och redan då rasade moralpolisen.

– Kvinnornas ärmar var så vida på 1300-talet att man kunde skymta brösten, vilket ansågs som ­ytterst utmanande. Prästerna kallade de djupa ärmhålen för ”djävulsfönster”, berättar Eva Knuts, som är fil dr i etnologi vid Göteborgs universitet.

Hon har forskat på klädedräkten genom tiderna och skrev sin avhandling om brudklädsel. Det är inte länge sedan som en brud självklart skulle ha täckta axlar och sparsamt eller inget dekolletage. Den vita klänningen symboliserade renhet och oskuld och brudens klädsel skulle matcha den föreställningen. Dessutom har kyrkans etikett alltid föreskrivit en värdig klädsel för kyrkobesökare, men det hindrar inte att dagens brudar är förhållandevis avklädda.

– Brudmodet följer det övriga modet och i dag gäller det att visa mycket hud. Det är bara axlar och urringat liv utan axelband. Jag tvivlar dock på att detta har en koppling till sexualiteten. Att visa mycket är så vanligt i dag och ingen pratar om att vara en sexig brud, säger Eva Knuts.

Samtidigt som nakenhet blir allt vanligare i vår vardag förefaller intresset att stegras för naken hud och alla sorters anspelningar på nakenhet, hur banal den än må förefalla. Filmen ”Allt eller inget” om de arbetslösa männen som kommer på snilleblixten att strippa blev en succé.

I andra sammanhang är nakenhet en medveten provokation, avsedd att förolämpa. Tänk på moonande raggare eller streakande aktivister, alltså folk som visar rumpan eller klär av sig helnakna offentligt för att väcka uppmärksamhet.

En som klär av sig naken utan sexuella eller andra baktankar är Lars Lundblad, som är en av Sveriges mest anlitade nakenmodeller. Både på konstskolor och i filmsammanhang. Han har poserat naken i 25 år i alla tänkbara sammanhang, dock aldrig pornografiska.

Lars Lundblad har ett avspänt förhållande till sin och andras nakenhet och han upphör aldrig att förvånas över hur nakenhet å ena sidan är en så stark kommersiell kraft, å andra sidan kan vara totalt ointressant. Allt beror på sammanhanget.

Lars Lundblad ger följande exempel:

– Det har blivit populärt med almanackor där olika yrkesgrupper påstås posera nakna för mer eller mindre välgörande ändamål och de där kalendrarna får alltid stor uppmärksamhet. Det är bönder, brandmän och andra. Men observera att det oftast inte handlar om helnakna människor, trots att det marknadsförs så.

– Vi krokimodeller har en ­yrkesförening som också gett ut en kalender och där är vi verkligen nakna. Men den blev aldrig någon succé och fick ingen uppmärksamhet, konstaterar Lars Lundblad.

Anledningen till det kan man bara spekulera i. Sanningen kan vara att halvnakna människor som normalt inte är avklädda offentligt är mycket mer spännande att titta på än helnakna modeller som har som jobb att vara just nakna.

Lars Lundblad är 65 år och numera pensionär men har fortfarande massor av uppdrag. Att han började som nakenmodell var en ren slump. Han satt i bastun på Eriksdalsbadet där några konstnärer satt och resonerade om hur en idealisk modell ska vara. Den främsta egenskapen skulle vara förmågan att sitta orörlig under en lång stund. ”Som han där”, sa en av konstnärerna och pekade på Lars.

Det var så det började.

– Jag jobbade skift som civilanställd på polisradion. Det passade jättebra att kunna hoppa in som krokimodell på ABF:s konstkurser och sedan dess har jag nu ­varit modell på alla konstskolor.

Till saken hör att både Lars och hans fru är naturister och alltså badar och solar nakna när det finns möjlighet till det.

Att visa sin kropp naken har inget med exhibitionism att göra, anser Lars. Det är ett jobb där ­yrkesskickligheten sitter i förmågan att vara blickstilla – länge. Han berättar att han en gång var inhyrd som kroppsmålad nakenstaty på en mässa för läkare.

– Jag var så orörlig att några ­läkare slog vad. Var jag levande eller inte? En tog pulsen för att kontrollera och bad om ursäkt när det visade sig att jag var i högsta grad levande.

En sak är säker. Nakenhet som på minsta sätt kan kopplas till något tabubelagt är alltid gångbart. Lars Lundblad har hittat en sådan nisch. Han framträder på möhippor där bruden och hennes väninnor får träna krokiteckning medan Lars poserar naken.

Att det är mer spännande än att som konststuderande gå på en öppen kurs säger sig självt. Det ligger onekligen något ekivokt i själva tanken att den blivande bruden, kanske inte helt nykter, ska få kasta lystna blickar på en vilt främmande naken karl.

Och visst finns risken eller chansen att en manlig nakenmodell får erektion, bekräftar Lars för den som undrar. Dock poängterar han att den sortens erektion inte är sexuellt betingad och det är inte så mycket att göra åt den. Låtsas som det regnar, eller som i Lars fall, ta till knepet att räkna antalet golvplattor i lokalen.

Att nakenhet överhuvudtaget är tabubelagd illustreras enklast av Bibelns skapelseberättelse där Adam och Eva blev medvetna om sin nakenhet i paradiset sedan de hade ätit av den förbjudna frukten. De skylde sig genast med fikonblad.

3 000 år senare tar sig kluvenheten ännu många uttryck. En man berättar följande exempel: För några år sedan var han på ett seminarium i jämställdhet. Föreläsaren var en attraktiv kvinna med mycket urringad topp som inte bara visade klyftan mellan brösten utan nästintill bröstvårtorna. En mycket kort kjol täckte knappt rumpan.

Några av deltagarna diskuterade seminariet efteråt. Det visade sig att en del av männen hade ­varit okoncentrerade – de hade omedvetet haft fokus på föreläsarens person snarare än på hennes yrkesroll.

Vems ”fel” var det? Var det föreläsaren som gav sexuella signaler genom att blotta kroppsdelar som vi oftast förknippar med privatliv och intimitet? Eller var det de snuskiga männen som lät fantasin fara i väg trots att kvinnan framför dem bara följde rådande mode?

Eva Knuts:

– Att klädernas utformning och tygåtgång kan kopplas till de signaler som könen vill ge varandra råder det ingen tvekan om, säger hon.

Marianne Hühne von Seth

Annons
Annons
X

Lars Lundblad, 65 år, är en av Sveriges mest anlitade nakenmodeller. Här poserar han framför Peter Lindes skulptur på Scheelegatan i Stockholm.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X