Stig Strömholm:Hälsningar från romarrikets ljusaste år

Aulus Gellius, porträtt ur 1706 års utgåva av ”Noctes atticae”.
Aulus Gellius, porträtt ur 1706 års utgåva av ”Noctes atticae”. Foto: Alamy

Enligt Augustinus var Aulus Gellius ”oöverträffad i renhet och lärdom”. Hans ”Noctes atticae” är också en klassiker, om än av det mindre slaget: medvetet planlöst presenteras här allt från etymologiska utredningar till historiska anekdoter, litterära citat och medicinska notiser.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det engelska uttrycket minor classic har sin naturliga hemortsrätt i en litterär kultur med vissa bestämda särdrag. En litterär kultur, ty det är svårt eller rentav omöjligt att finna tillämpningar för termen på den bildande konstens eller musikens områden. En förutsättning för att ordet alls ska vara användbart är att det finns en klassicitet som är någorlunda väldefinierad och accepterad, vilket i sin tur förutsätter en självmedveten och självklar litterär hierarki. Att ett verk tilldelas bestämningen minor innebär inte att man tummar på det stränga men också mångtydiga klassicitetskravet, som hänför sig inte bara till intellektuell och estetisk kvalitet utan också till spridning och berömmelse, till position på den aktuella marknadsplatsen om man så vill. Minor är en bestämning av annat slag: det handlar om ämnets bredd eller smalhet, om dess allmänintresse, om dess mer eller mindre upphöjda karaktär, till slut ofta helt enkelt om verkets format, det vill säga dess anspråk på läsares tid och intresse.

Den engelska litterära kulturen är sedan länge – förslagsvis omkring 400 år – på gott och ont så beskaffad att termen minor classic kan användas och bli förstådd inom den. Izaak Waltons handbok i metandets konst, ”The compleat angler” från 1653, utgör högaltaret i en veritabel kult, vars entusiastiska celebranter är spridda längs bäckar och åar över hela öriket. En annan typisk minor classic, av senare datum (1908), är Kenneth Grahames ”The wind in the willows” (”Det susar i säven”). Berättelsen dramatiserades av Nalle Puhs skapare A A Milne, som i sitt förord bland mycket annat skrev att detta var en bok som en ung man skulle ge sin älskade och att han skulle be att få sina brev tillbaka om hon inte tyckte om den. 

Annons
Annons
Annons