Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Skor Halsbrytande rim i brokig skokavalkad

Platåskor, träskor och badskor. Tofflor, kängor och lack. Lennart Hellsing firar sin 95-årsdag genom att låta fotbeklädnaderna virvla fram över sidorna i sin nya bok ”Skor”.

Lennart Hellsing 1919–2015
Foto: LARS PEHRSON

Skor

Författare
Genre
Barnbok
Förlag
32 s, Rabén & Sjögren

Lennart Hellsing bjuder in till en skoparad av tidigare sällan skådat slag i sin nya bok som kort och gott har titeln ”Skor”. Den lanseras samtidigt som denne barnlitteraturens nestor 5 juni firar sin 95-årsdag. Hellsing är inte den som med ålderns rätt vilar på några lagrar. Oförtrutet fortsätter han att glädja både barn och vuxna med fyndigt lekfulla verser, denna gång ägnade åt våra fotbeklädnader. Likt Homeros anropar Hellsing skorna i bokens första strofer:

O skor, av mina tio tår bebodda,

nu deras väl och ve åt er är anförtrodda!

Annons
X

Omslut dem med er kärleks kalvskinnsläder

och håll dem torra, ock i dåligt väder.

Låt dem ej frysa eller trängas samman,

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    men vila där i hjärtans fröjd och gamman.

    De högstämda inledningsorden krockar effektfullt med det skouppträdande som sedan iscensätts. Berättandet leder tankarna till teatern eller snarare revyn, där den ena tablån avlöser den andra. Det tassas med tofflor, dansas med lackskor, trippas med högklackat, plaskas med badskor och klafsas med tunga kängor.

    Den brokiga kavalkaden av skor till allvar såväl som till fest blir en spegel av människans villkor, där skorna fungerar som både klass- och åldersmarkörer.

    Bankettens högklackade skor blänker elegant vid sidan av de skor som sett bättre dagar och nu är arbetslösa. Träskokarlen vandrar trött över stallbacken, klampar och trampar. Barnskorna studsar muntert fram, och skolflickan dansar gyllenskodd och drömmande ”under blom och girland”. Platåskor i stylthöjd passar för den som strävar mot samhällets kändistopp. Skorna levandegörs, skrattar, gråter och kivas. De börjar till och med fundera på att kräva rösträtt, övertygade om att de lätt skulle få majoritet.

    Inte hade man kunnat ana att det fanns sådana mängder av olika skodon förrän man läst Hellsings halsbrytande rim om detta ”redskap av ovansklig nytta/när vi oss själva önskar förflytta”. Och vem annan än Hellsing skulle förresten komma på idén att skriva en hel bok enbart om det vi har på fötterna?

    Traditionella ämnen har aldrig varit något för denne poet som vägrat underordna sig den rådande smaken och konsekvent axlat rollen som utmanare och provokatör. I sin strävan att förnya barnlitteraturen har han undvikit att dikta om vardagliga familjer och vardagsbarns lekar och upptåg. Det går knappast att hitta några familjekonstellationer alls i Hellsings författarskap med undantag av familjen i Uller, som ”ligger huller om buller”, och ”Musikbussens” kringresande familj med sina tio tvillingpar.

    Hellsing väljer andra ämnen och söker sina aktörer inte främst bland människor utan bland djur, matvaror, växter och förmänskligade föremål. Han har besjungit både isterband och rödbetor, och grönsakernas långdans inleddes redan i ”Nyfiken i en strut” (1947). Där dansar Selma Selleri förbi i sin kjol med broderi, och där gör den dansande Herr Gurka sin entré. Dansandet har därefter fortsatt i Hellsings poetiska värld. ”Skor”, där allsköns fotbeklädnader virvlar fram över boksidorna, utgör på den punkten inget undantag.

    Det är således kollektivet skor som har huvudrollen i Hellsings verser. På liknande sätt har han arbetat i andra böcker, bland annat i ”Sjörövarbok”, där sjörövarna uppträder som en grupp utan individuella särdrag, och i ”Bananbok”, där de förmänskligade bananerna ses som ett folkslag för sig. Som alltid arbetar Hellsing med dubbla plan och nivåer. Han är både konkret och abstrakt när han driver sitt spel med ordens dubbeltydigheter. Barnen kan, när de läser ”Skor”, glädjas åt de humoristiska vändningarna, medan de vuxna kan upptäcka alla litterära anspelningar och ta del av det kulturarv som Hellsing så skickligt levandegör.

    Då och då går Lennart Hellsing även i dialog med egna tidigare verk och inbjuder sina trogna läsare att än en gång få möta till exempel moster Ester, den festälskande. Hon har förstås en tambur fylld av skor. Inte lätt minsann att hitta de rätta när man ska gå hem. Men först och främst arbetar Hellsing med formen, med ljud och rytm. Han skriver sinnligt och kroppsligt, och i den rytmiskt taktfasta beskrivningen av alla skodon utnyttjas ramsans form med upprepningar och onomatopoetiska vändningar. ”Vickiga, trippiga, hippiga skor. /Trippitrapp, trippitrapp, tripp trapp trull!”

    Fibben Hald, en av de illustratörer som följt Hellsing genom åren, har med mästerlig penna och pensel bildsatt boken om skor. Han kan konsten att konkretisera texten och vrida till den ytterligare några varv. Hur ”bödlar i stövlar” ser ut åskådliggör han lika suveränt som han bildsätter hur skorna och fötterna har det på den stiliga banketten under kristallkronornas glitter. Där under bordet samlas skorna på en persisk matta under sin mahognyhimmel. Där kan människornas lägre jag komma fram, när de befriade från skorna kan leva ett friare liv och till och med våga sig på en liten fotkurtis. Hald åskådliggör också hur det går när man får på sig skor som inte drar jämt. Då blir det klackspark på klackspark och tåfjutt mot klacken.

    Nog går det lätt att hålla med Hellsing om att också skor är värda en sång. Och vi hurrar gärna med honom för sula och klack. Vi hurrar också för Hellsing själv som i år kan fira ännu ett jubileum. För 70 år sedan debuterade han som poet i bokform i den 1944 utgivna kalendern ”Ny lyrik”, redigerad av Johannes Edfelt. Där medverkade han med nio dikter om olika kinesiska poeter såsom Li Po och Tu-Fu.

    Dikterna, ett slags lyriska rollspel om konstnären, poeten och skapandets villkor, hade från början skrivits för Stockholms-Tidningen. Det är dikter som präglas av en drömsk vemodsstämning. Ordval och bildspråk är romantiskt färgade och ger associationer till ”Tusen och en natt”. Dikterna i ”Ny lyrik” kan därmed sägas lägga grunden för den orientaliskt influerade poesi som Hellsing senare kom att utveckla i sina böcker både för barn och vuxna.

    Det finns som framgått således tvåfaldig anledning att både lyfta på hatten och vifta med skorna för Hellsing och med honom slå fast att ”skolös är människan inte värd ett dyft”.

    Fibben Hald har gjort illustrationerna i ”Skor”.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X