Annons
Krönika

Karin Thunberg:Hallå, alla cyklister – nu gäller det livet

Jag har nog en skyddsängel, trots allt. Annars hade jag väl inte levt efter alla år som cyklist i denna stad där det blir allt tuffare, allt trängre, att rulla fram på två hjul. Inte minst om man håller sig på de cykelbanor där man tror att man är skyddad tills man – vips, inser att nu gäller det livet. Eller döden.

Uppdaterad
Publicerad

Jag står en tidig morgon på Slussen, just i svängen där en kvinnlig cyklist blev dödad häromveckan. Hon skulle trampa rakt fram, bredvid stod en lastbil som skulle svänga höger och inte såg henne; hon stod just i hans döda vinkel. Nu ligger buketter med blommor på trottoaren, handskrivna brev om kärlek och sorg och det ofattbara att hon inte längre finns, hon som enligt en bild var så full av liv, fram till de där sista tramptagen.

Det är en väg jag själv cyklar varje dag och jag sätter mig på huk bredvid rosorna, klappar asfalten. Nerifrån Riddarfjärden kommer en vind, den är kall och viskar att det kunde ha varit jag som krossats där på gatan. Visst hade det kunnat vara jag. För det är de kvinnliga cyklisterna som är mest utsatta, lever farligast.

Annons
Annons
Annons