Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Mats Johansson: Hälften kvar på Eskilssons agenda

Ledare kolumnister
Demonstrationen mot löntagarfonder på Mynttorget i Stockholm 1983.samlade uppåt 100 000 deltagare.
Demonstrationen mot löntagarfonder på Mynttorget i Stockholm 1983.samlade uppåt 100 000 deltagare. Foto: Anders Holmström/TT

Han blev en legend redan under sin levnad, Sture Eskilsson, 86. Utan egen förskyllan. Nu är han borta men inte glömd.

Det framgick av minnesord i denna tidning (13/3) då vänner genom åren uttryckte sin aktning. Många av dem deltog också vid en minnesstund hos hans skapelse Timbro, den marknadsekonomiska tankesmedja som under snart 40 år har utvecklat de idéer och reformer Eskilsson ställde sig bakom och – icke utan motstånd – delar av det svenska näringslivet.

Det var idéer om frihet och ansvar han kolporterade, inte de ”hatets och illviljans” tankar han tillskrevs av en socialdemokratisk partiledare 1981.

Annons
X

Det skedde till en början i motvind, i ett åsiktsklimat man måste ha upplevt för att förstå hans gärning rätt. Det var inte många som räckte upp handen när Tidsanden frågade ”Någon däremot?” de där åren kring ”68” när marxism-leninism blev högsta mode, DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz prisade Maos Kina och Stasi bedrev indoktrinering av svenska lärare i samarbete med Skolöverstyrelsen.

Åsiktsarkipelagen kunde tyckas bottenfrusen efter 44 år av mentalt enpartistyre, men osannolikt nog bjöd LO på det tillfälle till islossning som lanseringen av fondsocialismen under 70-talet innebar. Utan marxisten Rudolf Meidners insats för att inkorporera privat företagande i det hegemoniska maktmonopolet hade Eskilssons valfrihetsrevolution nog fått invänta både Murens och Sovjetunionens fall.

Sedan blev allt möjligt, nästan; motvind blev medvind. Det blev också titeln på den bok Eskilsson skrev till sin 60-årsdag 1990, utan egen vetskap. Som medarbetare under ett mer än ett decennium samlade jag hans fåtaliga texter till en skrift som presenterades honom på Sturebadet, var annars. Efter en inspirerande middag bland vapendragare kläcktes som vanligt mer eller mindre goda idéer om vad som borde göras, och så föddes Måndagsrörelsen för Baltikums befrielse.

I en artikel, ”Också i Sverige behövs perestrojka”, beskrev Eskilsson – före Murens fall – en rad politikområden som behövde befrias från socialism. Trots ett liberaliserande 80-tal återstod på hans agenda mycket att göra: minst hälften kvar, för att parafrasera en skattesänkarkampanj.

Det ska understrykas att Eskilsson inte ledde något enmansprojekt. I hans omfattande grupparbete ingick många generationsbärare. I partipolitikens värld hade tidigare handelskammardirektören Bohman börjat vinna val tillsammans med fårfarmaren Fälldin.

I hans sällskap möttes också en rad intellektuella; Nobelpristagare som Friedrich Hayek och Milton Friedman, författare som Stig Strömholm, Per Ahlmark och Lars Gustafsson, vetenskapare som Torgny Segerstedt, Tor Ragnar Gerholm, Erik Dahmén och Hans L Zetterberg. Där fanns också politiskt medvetna storföretagsledare som Curt Nicolin, Bo Berggren och Sven Wallgren.

Görs sådana personligheter längre som kan bära arvet vidare?

MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld och redaktör för SvD-bloggen Säkerhetsrådet. Timbros VD 1988–95.

mats@frivarld.se

Annons

Demonstrationen mot löntagarfonder på Mynttorget i Stockholm 1983.samlade uppåt 100 000 deltagare.

Foto: Anders Holmström/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X