X
Annons
X
Recension

Ödmården Håkansons vildsinta språklekar lockar till högläsning

Nils Håkansons andra roman är en njutning att ta sig igenom. Det är en karneval av nyordsbildningar och sjungande fonetik, skriver Henrik Sahl Johansson.

Nils Håkanson (född 1975) är författare, översättare och förläggare, bosatt i Stockholm. Hans senaste bok var äventyrsromanen ”Järnskallen”, 2015. Foto: Jan-Åke Eriksson

Språket kan, om man tillåter det, ställa till med förunderliga ting. Det gäller inte minst svenskan som tack vare sina egenheter kan fogas samman, böjas och vridas till en oändlig mängd nya ord. Att omvandla språket är en svår genre, men när det lyckas väl – som hos Mare Kandre – har det möjlighet att ge liv till annars föråldrade landskap.

Nils Håkanson lyckas också med det konststycket. När han i "Ödmården" ställer de gängse stilreglerna åt sidan och istället låter språket löpa fritt är resultatet fantasieggande på ett sätt som får mig att tänka på Lewis Carrolls dikt "Jabberwocky"; man förstår inte, men förstår ändå på något sätt. Så kan exempelvis vintern beskrivas: "nu är satvintran här, strykful bland årstidernas finbrudar, med djuptjäle i kärr och somp, med flinsnö och viderklimp uti marsken."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X