X
Annons
X
Recension

Håkan Hellström Den evige underdogen lurar oss ännu en gång

När känslan och rösten får spela huvudroll är Håkan Hellström som allra bäst. SvD:s Sara-Märta Höglund dras med i en hitkavalkad i Globen.

Håkan Hellström hade turnépremiär i slutet av november på Scandinavium i Göteborg (bilden). I lördags spelade han på Globen. Foto: Thomas Johansson/TT

När Håkan Hellström på lördagkvällen avslutar sin utsålda konsert – hans första i Globen – med raderna ”ljug för mig” (i finalnumret ”Du är snart där”) så sätter han fingret på något. Att Håkan Hellström skulle ha enorma framgångar, en förmögenhet eller kärlek i sitt liv är irrelevant för hans lyssnare. Det viktiga är att han är en så skicklig låtskrivare att han lyckas lura oss gång efter annan. Att vi fortfarande – trots att han är landets största artist – köper att han är en evig underdog. En underdog som talar till våra inneboende förlorare och som tar oss med till ett romantiskt, rusigt universum där den plågade får sin revansch.

Minnet av Håkan Hellströms Ullevispelningar har knappt falnat och vägen till Globen kantas nu av planscher om en kommande sommarturné, med extrainsatta datum. Kvällen innan stod Håkan – tillsammans med kören, sjumannabandet och parhästen LaGaylia Frazier – på scen i Linköping. Och kanske har det blivit väl mycket av det goda. Reportoaren, såväl som bildmaterialet som projiceras på scenen, är till stora delar identiskt med det från megakonserterna på Ullevi – men någonting saknas. En övertaggad Håkan Hellström gör piruetter, moonwalkar, ropar ”yeah” och tävlar med LaGaylia Frazier om vem som kan waila högst. Bandet fläskar på som om det vore Summerburst, fast med ylande gitarrer. Hellström kastar sig ner på knä och har stundtals så mycket feeling att publiken själv får samla ihop de saknade orden. Det är som om det sköra i verken dränks eller slarvas bort – jag blir inte lurad.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X