X
Annons
X
Recension

Känn ingen sorg för mig Göteborg Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg

Ibland drabbas jag av musik på ett sätt som nästan förvånar. Har man, som jag, varit musikskribent i nästan 17 år och dessförinnan slukat alla plattor som kommit i ens väg borde det nästan vara omöjligt att bli fullkomligt uppslukad av en vanlig popskiva. Pop är enkel musik. Variationerna är inte så stora. Ändå måste jag säga att Håkan Hellström tar med mig på en resa som jag inte haft förmånen att uppleva på ett bra tag. Trots att Håkan Hellström oftast sjunger om ganska deppiga saker som alienation, ångest och omöjlig kärlek gör han det med en sådan intensitet att resultatet blir rent sprudlande och näst intill galet livsbejakande. Hur man lyckas med konststycket att framstå som både levnadsglad och desperat samtidigt funderar jag fortfarande över. Jag antar att det handlar om konflikten mellan de jublande, kemiskt berusande melodierna och Håkans obändiga vilja att sjunga trots att hans tonsäkerhet lämnar massor att önska, samt en förmåga att i ord fånga de mest banala känslorna och göra dem till övertygande pop-poesi, på ett enkelt och rakt vis. Håkan lyckas förmedla allt det där som jag antar att alla känner någon gång, kanske speciellt i de sena tonåren, ni vet, de där känslorna som får en att pendla mellan hopp och förtvivlan, som får en att framstå som en kung och en narr i ett och samma ögonblick.
Lyssna även på: Jakob Hellman: ...och stora havet

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X