Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Håkan Hellström: ”Jag kommer vara borta i flera år nu”

Håkan Hellström om nära döden-upplevelser, kärleken till flickvännen och Ullevi-natten som slutade hemma hos ett fan.

15 minuter har passerat sedan Håkan Hellström höll på att förlora livet.

Annons

Med ett sällsamt lugn sätter han sig tillrätta uppe på ett takloft i Göteborg.

– Alldeles nyss, här ute på gatan, träffade jag en enorm man som hette Boris, säger han. Han frågade om jag var jag, och jag var ju jag. Så jag svarade ”Ja, jag är jag”. Då ville han ge mig en kram och det kunde jag ju inte neka honom. Men när han slog armarna om mig kände jag att något var fel. Det var som att han ville krossa mig och jag började kippa efter andan. Jag tänkte ”Nu är det över, nu är din stund kommen”, haha.

I tio sekunder stod Håkan Hellström i björngreppet.

– Han höll stenhårt och länge. Boris och mitt ansikte var väldigt nära varandra. Jag kan lova dig, tio sekunder i Boris omfamning är en evighet. Det kändes inte som kärlek, mer som ett mordförsök. Han var stor och stark och hade ingen koll på att Hellström är byggd som en fågel.

Loftet – ovan Håkan Hellströms replokal – ser ut som man väntat sig: litet skrivbord med tillhörande pinnstol. Autografer från Elvis Presley och Morrissey. Gitarren inom armlängds avstånd. Vi har stämt tid för att prata om nya turnén Rullande åska. Ett 14 spelningar långt segertåg som kommer inleda i Berlin för att sedan avsluta med två konserter på Ullevi i Göteborg.

– Den här turnén är för att köra oss själva och allting rakt in i kaklet, säger han.

Efter två utsålda konserter på Ullevi 2016, publikrekord med 70 000 människor, höstens hyllade album Du gamla du fria och förstaplatsen som Sveriges mest spelade artist på Spotify borde Håkan Hellström flyga högt. Istället är det en lågmäld man som ger sig ut på vägarna.

– Att ha spelat på Ullevi några gånger säger inte särskilt mycket om människan eller vem personen är. Självbilden förändras inte särskilt mycket heller. Men jag kan tycka om att den som står på en så stor scen är någon som tar parti för den åsidosatta människan. Det vore förfärligt om det var tvärtom, att de som befinner sig på toppen bara sjöng till de starka.

5 juli, 2016. Sommarnatt i Göteborg. Under skenet från en gatlykta står en ensam Håkan Hellström och överlägger med sig själv. Nycklarna är borta, mobiltelefonen urladdad. För några timmar sedan spelade han inför 70 000 personer på Ullevi. Nu vill han bara hem och sova.

– Jag skulle åka hem till min morsa och farsa och sova efter spelningen, men de var inte hemma. Klockan var tre på natten så jag tänkte att jag fick sova i trädgården istället. Jag började samla ihop några madrasser som jag skulle lägga mig under för att hålla värmen fram till morgonen. Men det kändes så ovärdigt efter Ullevi, så jag knallade därifrån utan att ha någon aning om vad jag skulle göra.

Plötsligt kommer en tjej och går nedför gatan.

– Jag sade ”Detta kanske låter konstigt, men jag undrar om jag kan ringa min pappa för jag är utelåst?”. Då tittade hon lite skevt på mig och sade ”Min mobil har laddat ut för jag har filmat så mycket på Ullevi”. Då sade jag ”Vad roligt, var konserten bra då?”. Hon kände inte igen mig. Ytterligare en tjej promenerar gatan ner. Håkan Hellström ställer samma fråga.

– Hon sade ”Jag har fotat så mycket på Ullevi att jag inte har några batterier kvar”. Då står vi tre stycken under gatlyktan halv fyra på morgonen. Så kommer ytterligare en person och jag frågar samma sak. Då säger hon ”Är inte du Håkan Hellström?”. Jag svarar ”Jo, precis, just det” och hon säger ”Jag kommer precis från din konsert, men min mobil har inga batterier för jag tog så många bilder, men du kan följa med hem och ladda”. Min röst var så dålig att jag inte kunde prata och vara social. Så jag satt där tyst i hennes kök medan hon diskade nervöst och klockan slog tick-tack på väggen.

Foto: Marcus Erixon

Håkan Hellström har bestämt sig: han blir borta en lång, lång tid.
– Jag kommer vara borta i några år nu, säger han. Jag kommer inte tillbaka nästa år och jag kommer nog inte tillbaka året efter det. Det är därför vi gör den här extra turnén i sommar, för att alla som inte kom in förra året ska kunna se oss.
Är sommarens turné ett avsked?
– Det är inget avsked, men det tar lite tid att göra nya låtar och jag tror det är bra om det tar lite tid. Kolla på Henrik Berggrens skiva, den tog 14 år och hur bra blev inte den? Ju längre tid, ju bättre skiva.

Som nybliven trebarnspappa lever han och flickvännen Natalie Davet familjeliv i Göteborg. Jag frågar om han har några relationsråd.

– Jag är långt ifrån en relationsexpert. Jag har bara haft en tjej i hela mitt liv. Så jag har ingen erfarenhet av fler grejer än just min älskade, min kära. Men att uppleva mycket tillsammans är bra. Både bra och dåliga grejer. Besök toppen och botten tillsammans, då svetsas man ihop.

Foto: Ellika Henrikson

Drömmandet och verklighetsflykten har alltid varit centralt i dina låtar.
Det bästa en låt kan göra är att lyfta en från marken i några minuter. Att man gnolar med eller stampar takten eller tar några danssteg. Att livet känns lite finare än vad det egentligen är.

Musiken kan ju fylla ett behov av att fly vardagen. Att bara för några minuter känna sig på ett annat sätt.
– Där har du hela nyckeln till musik. Så är det verkligen. Det är precis vad jag tänker också, man får lov att fly några minuter.

Det känns som att du är på en väldigt bra plats i livet. Har det varit en enkel resa dit?
– Jag är glad över att jag har varit konsekvent med att följa min inre röst. Att inte titta mig runtomkring och lyssna på vad folk har att säga om mig. Om jag gjort det så hade jag inte ens vågat göra första skivan. Det är en av sakerna som jag är mest glad över i dag. Att jag höll fast vid min inre röst trots all osäkerhet.

Du blir ju snyggare och snyggare. I en intervju sade du: ”Jag är så nervig av mig att jag spänner mig och det har gett mig en helt otrolig muskulatur”.
Jag är väldigt ivrig av mig, så det är väl en del av sanningen. Men det var väldigt snällt sagt av dig. Det kan jag leva på en hel minut. Men jag är väl en late bloomer. Som ”The Geek” i Can’t buy me love som tar av sig glasögonen i slutet av filmen och får den snyggaste tje- jen. Men jag tycker väl att ”The Geek” kunde ha behållit glasögonen på och ändå fått tjejen.

Till Toppen