X
Annons
X
Gäst

Hain Rebas: Gotland är centralt för försvaret av Baltikum

**Den svenska regeringen måste se till att inte Region Gotland säljer ut ön till Ryssland för en billig penning. **

Läs mer om Säkerhetsrådet
Att den svenska försvarsmakten håller Gotland är centralt i en väpnad konflikt i Sveriges närområde.
Att den svenska försvarsmakten håller Gotland är centralt i en väpnad konflikt i Sveriges närområde.

Den ekonomiskt misskötta Region Gotland vill låta Ryssland investera ytterligare 50 miljoner i Slite hamn. Där, på Gotlands östkust, har de expansiva ryssarna redan lyckats komma över ansenlig mängd strategiskt kajutrymme för 80 miljoner kronor – i stort sett mittemot deras långt över tänderna upprustade exklav Kaliningrad.

Redan för drygt 200 år sedan, i samband med finsk-ryska kriget 1808-09 var Rysslands tsar Alexander I högst medveten om det försvarslösa Gotlands strategiska position. I dagens mot storkonflikt eskalerande situation guppar ön än en gång som en herrelös språngbräda mitt ute i Östersjön. Ingen tvekan råder om att Putins generaler och amiraler insett öns avgörande betydelse för sjöfarts-, luft- och missilkontroll i hela östersjöområdet. Allt annat vore direkt tjänstefel.

De vet också att om de de behärskade Gotland skulle detta omöjliggöra direkt Natostöd till de baltiska staterna, i det fall de angriper dem. Även Natos strateger har förstått att ön innebär en omistlig förutsättning för militärhjälp åt trängda balter. Nu tänker ryssarna lägga ut ännu en gasledning genom vattnen mellan Gotland och Kaliningrad, samtidigt som de närsynta gotlänningarna tubbas till att utöka deras bas i Slite. I den nya ryska krigföringen, som kallas asymmetrisk, ingår såväl lock som pock.

Annons
X

Just nu tycks det vara "lock" som gäller beträffande Gotland. Snart nog kan det bli "pock", liksom nyligen i Georgien, på Krim och i Ukraina. Tveklöst blir Gotland ett förstahandsmål för både Ryssland och Nato i en eventuell storkonflikt i vårt närområde. Samtidigt är hela Sverige lika vanskött som Gotland, inte bara när det gäller försvaret. Det enda man har att sätta emot i en eventuell konflikt om Gotland blir i stort sett statsministerns varma andedräkt när han vägrar att ens diskutera Nato-anslutning.

Till saken hör att man i reaktionära ryska militärakademier och staber kan sina historiska exempel. Rörande Gotland vet man att en brittisk flotta, förstärkt med en fransk eskader, attackerade det ryska Åland 1854 från sin bas i Fårösund. Den bombarderade ordentligt den knappt färdiga ryska storfästningen Bomarsund. Nästa sommar anföll samma flotta, från samma utgångspunkt, Sveaborg utanför Helsingfors och bombarderade Reval/Tallinns och Baltsichports/Paldiskis befästningar söder om Finska viken.

Att det neutrala Sverige, om än för 150 år sedan, upplåtit baser på Gotland till västallierade för anfall mot Moder Ryssland är inte bortglömt i Moskva. Det är inte heller andra världskrigets tyska så kallade permittenttrafik genom Sverige, till och från det ockuperade Norge. Inte heller glömmer ryssarna hur det påstått neutrala Sverige släppte igenom en hel tysk armédivision från Norge till Finland för att sättas in i det tysk-finska storanfallet mot Sovjetunionen sommaren 1941. Och om det "neutrala och alliansfria" Sveriges hemliga råflirt med USA och Nato under det kalla kriget skall vi bara inte tala… Den kände ryssarna väl till, bland annat genom den distingerade svenske flygöversten Wennerströms företagsamhet.

Å andra sidan borde man i dessa tider även här i landet erinra sig ett och annat. Till exempel hur Ryssland våren 1808 enkelt och smärtfritt ockuperade just Gotland. De seglade ut från Libau/Liepaja med 1 200 man, gick ohotade i land vid Slesviken vid Grötlingbo, besatte ön, som inte hade några soldater, befäl eller kanoner. Där fanns bara 600 gamla flintlåsgevär, visserligen med kulor men utan krut.

Någon direkt kapitulationsakt skrevs aldrig, "utan Öfwersten Klint och deputerade blott recommenderade sig och landet till mänskligt behandlande", ironiserar öns samtida historiker Per Arvid Säve. På Stora Torget i Visby, fortsätter Säve, fattade stadens honoratiores posto för att ödmjukt ta emot fienden. Borgmästare Grewesmühl överlämnade Visbys nycklar "och så var Gotland taget i en handvändning, och det så kvickt och säkert, som en örn griper ett lamm".

Om nu Region Gotlands företrädare är på väg att uppträda som "nyttiga idioter" för utländsk makt, är det den svenska regeringens plikt att ta dem ordentligt i örat och närmast tvångsundervisa dem i trojanska krigets historia, närmare bestämt om den "trojanska hästens" ödesdigra roll. För inte kan det väl ligga i det solidariska Sveriges intresse – att genom ett ryskt brohuvud på Gotland – ytterligare fördjupa "det svenska säkerhetshålet" i Estlands, Lettlands och Litauens rygg?

HAIN REBAS är professor emeritus i historia, tidigare bland annat verksam vid Göteborgs universitet. 1990-1992 var han rådgivare åt Estlands utrikesminister Lennart Meri (president 1992-2001). Rebas var Estlands försvarsminister 1992-1993. Hans förra artikel handlade om Nordstream 2.

Redaktionens lästips! Wiseman ger en läsvärd analys av den svenske arméchefens inlägg om att Sverige kan vara i krig inom några år.

Enligt en ny rapport från RAND kan Ryssland enkelt inta huvudstäderna i Baltikum på mindre än tre dygn. Business Insiderskriver om tänkbara scenarier.

Läs även

Annons
X
Annons
X

Att den svenska försvarsmakten håller Gotland är centralt i en väpnad konflikt i Sveriges närområde.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X