X
Annons
X
”Jag kände ett helt overkligt fysiskt motstånd inför att skriva om kulturvärlden – det är faktiskt intressant hur svårt det var att bryta ett tabu på det sättet”, säger Maja Lundgren. Foto: Emma-Sofia Olsson

Hade kritikerna rätt – är du galen, Maja Lundgren?

Genom åren har hon beskrivits som både psykiskt labil och profetisk. Själv har hon kallat kulturmän för spermarävar och kreatur. Nyligen fick hon stipendium från Svenska Akademien. Författaren Maja Lundgren berättar om de hårda personangreppen, den nya framtidsdystopin och om förträngda kvällar på Forum.

Maja Lundgren vill inte träffas hemma hos henne; det är för varmt för att städa och för stökigt för att vara där utan att städa.

Har hon kanske någon särskild plats som varit viktigt för skrivandet, undrar jag över mejl.

”Jag kände ett helt overkligt fysiskt motstånd inför att skriva om kulturvärlden – det är faktiskt intressant hur svårt det var att bryta ett tabu på det sättet”, säger Maja Lundgren.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 5

Maja växte upp i Nockeby i Bromma, i vad hon beskriver som en borgerlig kulturfamilj.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 2 av 5

Sista gången Jean-Claude Arnault tafsade på Maja Lundgren var 2001, hon tror att det var på något förlagsparty efter att ”Pompeji” hade kommit. ”Då röt jag ifrån högt så att alla hörde, ’Bort med tassarna, Jean-Claude!’."

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 3 av 5

Hälsningsfrasen bland planeten Zarminas invånare betyder ”Jag hör dig och jag ser dig” och utförs genom att sätta händerna bakom öronen och ”cirkulera den andre med blicken”.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 4 av 5

I slutet av 80-­talet hängde Maja Lundgren rätt ofta på Jean-Claude Arnaults klubb Forum med andra kulturskribenter. Hon beskriver det som ”pretentiöst, ganska spännande och farligt på något vis”.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 5 av 5
Annons
X
Annons
X
Annons
X