Annons

Don’t worry, he won’t get far on footGus Van Sant slår ett slag för att våga skämta om allt

Den alkoholiserade skämttecknaren John Callahans liv förändras för alltid när han råkar ut för en bilolycka. Men istället för det klassiska comebacknarrativet är Gus Van Sants ärende ett annat – erkänn dina brister, lär dig ta andras kritik, och våga skämta om allt.

Under strecket
Publicerad
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 1 av 3
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 2 av 3
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 3 av 3
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 1 av 1
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox

Don’t worry, he won’t get far on foot

Regi
Gus Van Sant
Genre
Drama
Manus
Gus Van Sant
Medverkande
Joaquin Phoenix, Jonah Hill, Rooney Mara, Jack Black
Längd
1 tim 53 min

Från 11 år

Betyg: 4 av 6

Man kan inte alltid räkna med Gus Van Sant – ställ bara oförglömliga ”På drift mot Idaho”, ”Till varje pris” och ”Elephant” mot senare års sömnpiller ”Restless”, ”Promised land” och ”The sea of trees”. Den firade New Queer Cinema-ikonen går ibland vilse mellan smalt och brett. Vara subtil eller tydlig? Omfamna melankoli eller välja glädje? Med ett inspirerande livsöde och ömma skådespelarinsatser går det visst alldeles utmärkt att göra båda delarna.

”Don’t worry, he won’t get far on foot”, baserad på skämttecknaren John Callahans självbiografi med samma namn, spelar oväntat hårt på feelgood-strängarna när det grävs i hemsökande barndomstrauman och missbruk. Stora, sentimentala ögonblick väljs bort för mer korsklippta fragment. På så sätt undviker man att peka med hela handen, så som det ofta görs i biopics (biografiska filmer).

Annons
Annons
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 1 av 2
Foto: Scott Patrick Green/Scanbox Bild 2 av 2

För det tål att upprepas: biopics är inte bara en genrebeteckning, utan lika mycket ett slags dramaturgisk metronom. Genom att medvetet slå lite i otakt gör Van Sant sig själv, sin huvudperson och publiken en tjänst.

Tidigt ses Callahan starta morgonen med en svettig joggingtur till den lokala spritbutiken. Han köper en kvarting tequila, gömmer sig bakom första bästa bil och sveper hela flaskan. Som om det inte var tragiskt nog slutar en kräksfylld barrunda i en bilolycka. Föraren överlever med lindriga skador, men Callahan blir förlamad i armar, ben och bål. Resan från ensamheten på botten till en beundrande storpublik går via tolvstegsprogrammet.

Foto: Scott Patrick Green/Scanbox

På ett AA-möte lär han känna den överklassbohemiske discobögen Donnie (en närmast oigenkännlig Jonah Hill) som tackar ja till att bli Callahans sponsor. Även om situationen i sig tas på allvar är det en film som med knasigt rollgalleri visar värdet av humor.

Snarare än det typiska comebacknarrativet, som säger att man ska resa sig upp och ge tillbaka med dubbel kraft, slår Van Sant ett mildare slag för emotionella försök att konfrontera sig själv. Erkänn dina brister, lär dig ta andras kritik, be om hjälp – och våga skämta om allt.

”I dag hyllar jag medelmåttighet”, konstaterar Donnie efter att ha redogjort för forna synder. Repliken hade lika gärna kunnat vara Van Sants motto, så ledig och vardagligt vacker som hans nya film är. Den samtalsbaserade rehabiliteringen bäddar för mycket dialog, men fotografen Christopher Blauvelt – mest känd för sina samarbeten med Kelly Reichardt – är bra på att fånga upp subtila känslouttryck.

Foto: Scott Patrick Green/Scanbox

Inte ens när Callahans tecknarkarriär tar fart försöker man att porträttera honom som ett geni.

Phoenix är tänkt att föreställa Callahan i 20-årsåldern, vilket egentligen inte blir ett störningsmoment. Några åldrar eller årtal påtalas aldrig. Det förblir lika oviktigt som när Donnie refererar till Gud som Chucky, efter titelfiguren från ”Den onda dockan” – en film som släpptes flera år efter det sjuttiotal som skildras.

Inte ens när Callahans tecknarkarriär tar fart försöker man att porträttera honom som ett geni, en revolutionär eller sin generations viktigaste röst. Om än en smula mer trasig och talangfull än gemene man var Callahan i slutändan bara en vanlig människa. Vilket ju inte är så bara.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons