Annons
X
Annons
X

Günter Wallraffar i Göteborg

Av Spektra, TT

I filmen ”Günter Wallraff: Svart på vitt” riktar den legendariske journalisten sin berömda dolda kamera mot ett nytt mål: den tyska vardagsrasismen.

Först gör de rasistiska uttalanden framför en dold kamera. Sedan avslöjas att de blivit filmade. Hur reagerar de då - blir förbannade och kräver att filmen raderas? Nej. De skriver på ett papper som tillåter Günter Wallraff att visa upp deras fördomar för hela världen.

Det är ett av de märkligaste fenomenen med Wallraffilmen ”Svart på vitt” som nyligen haft premiär i Tyskland och som nu visas på Göteborgs filmfestival. I filmen klär Wallraff ut sig till somaliern Kwami och filmar hur han blir bemött av vanliga tyskar. Ofta med fördomar, ibland med skepsis, några gånger med våld.

Annons
X

Och när han möter pressen i Göteborg berättar alltså Wallraff att alla medverkande skrivit på ett godkännande om att visas upp. Hur är det möjligt?

– De tycker inte att de gjort bort sig. I deras kretsar är deras beteende naturligt. Folk dunkar dem i ryggen och säger ”bra att ni tog ställning”, säger journalistlegendaren Wallraff, 67.

– Undersökningar visar att en tredjedel av tyskarna fortfarande har massivt rasistiska, antisemitiska och främlingsfientliga idéer. I det gamla öst är det mer konkret, mer våldsamt. I väst finns det kvar hos de äldre, de visar det bara mer indirekt. Men om barn redan på dagis lär sig att umgås med andra barn med olika hudfärg blir de inte rasister som äldre. Människor som växer upp i blandade områden är inte främlingsfientliga. På det planet är Tyskland fortfarande ett utvecklingsland.

Stäng

SvD GÖTEBORG – dagligt nyhetsbrev med de viktigaste nyheterna från Göteborg (må-fr)

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Wallraff berättar att han varje vecka får mängder av epost och telefonsamtal där människor berättar om olika orättvisor som de vill att han avslöjar.

    – Nu för tiden kan jag ofta bara ringa deras vd, säga att jag hittat en oegentlighet i deras företag men egentligen har annat att göra: var snäll att lätta min börda, rätta till det här själva så jag slipper rapportera om det. Det fungerar ofta bra.

    Günter Wallraffs metod, undersökning med förklädnad, har fött verbet ”att wallraffa” och han är en av världens mest respekterade reportrar. Hur har han förändrats sedan sina första avslöjande reportage i slutet av 1960-talet, och vilka råd ger han till unga människor som vill bli journalister i dag?

    – En stor skillnad mellan nu och då är att folk slutat stämma mig eftersom jag vunnit alla rättsprocesser hittills. Det har gett mig andrum.

    De råd jag ger är: Lär er ett annat yrke också. Specialisera er inom journalistiken, var inte för breda. Och res till andra länder, lär er andra språk.

    Född: Den 1 oktober 1942 nära Köln, Tyskland.

    Slog igenom 1969 med boken ”13 icke önskvärda reportage”. Redan där använde han den metod för undersökande journalistik som i Sverige kommit att kallas att wallraffa: Han klädde ut sig, bytte identitet och tog gärna jobb på de platser han undersökte.

    Hans mest kända reportage handlar om den tyska mediekoncernen Springer och om behandlingen av turkiska gästarbetare.

    På svenska utkommer han till våren med boken ”Rapport från vår sköna nya värld - 8 reportage”.

    Erik Helmerson/TT Spektra
    Göteborg TT Spektra

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X