Annons

Gulligt husdjur eller god råvara?

Från trenden att äta hela djuret uppmanas vi nu att börja laga mer kanin i våra kök. SvD reder ut varför vi oreflekterat äter vissa djur men säger nej tack till kött från dem vi uppfattar som små och gulliga.

Publicerad
1/2

Hare och kaniner skulle vara en miljövänligt alternativ i Sverige

Foto: JULIE LEWIS/AP
2/2

Marsvin är en vanlig rätt i Peru, medan de och kaniner främst ses som husdjur i Sverige.

Foto: MARIANA BAZO/REUTERS

Hare med balsamvinägersås och mörk choklad lyfts fram som en modern delikatess. Men säg kaninfärs eller grillade kaninben och många ryser av obehag. I Sydeuropa däremot säljs färska kaniner i varje mataffär och ur ett klimatperspektiv skulle kaninuppfödning kunna göra stor nytta även här.

–Det finns studier som antyder att kaninen är en mer klimat- smart art än kor och får när det gäller att omvandla vegetabilier till animaliska proteiner, säger Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning vid SLU.

Många vilda kaniner håller till i flera av Stockholms parker. År 2008 sköts runt 6000 stycken, vars kroppar sedan omvandlades till villavärme. Carl-Gustaf Thulin anser att det vore bättre att använda kaninköttet till mat och istället minska den storskaliga uppfödningen av kor som sliter allt hårdare på miljön. Kaninkött är dessutom ganska likt magert nötkött, som till exempel rostbiff.

Annons

–Skillnaden är att man inte behöver äga 300 hektar mark och en stor gård för att föda upp kaniner. Man kan till och med ha matkaniner på balkongen.

Han hoppas att vi ska lyfta blicken över de inplastade kotletterna och stekarna i köttdisken och se själva djuret bakom styckningsdetaljerna. Och börja reflektera över varför vi provoceras av att äta kanin, men gärna frossar i nöt- eller lammstek.

–Jag vill att vi ska närma oss matens ursprung och bli mer medvetna om att allt kött vi äter kommer från djur. Lamm är gulliga, men där tvekar vi inte. Få säger också nej till skinka trots att grisar är kända för att vara sällskapliga.

Man behöver inte äga en stor gård. Man kan till och med ha matkaniner på balkongen

Hemma hos Carl- Gustaf Thulin serveras vanligen älg, rådjur, hare och annat vilt. Att jaga är för honom ett sätt att kontrollera hela processen från skog till bord. Men mycket tyder på att han skulle stöta på patrull om han ställer fram kanin med curry och ris, en populär svensk rätt i början av 1900-talet.

–Vi har tre tama kaniner hemma och jag tror inte att mina döttrar skulle uppskatta om jag lagade kaningryta. Däremot äter de gärna hare och deras hållning speglar det problem jag vill belysa.

–Ytterst handlar det om att respektera de djur vi äter och att inte slå ner på varandra därför att vi har olika matvanor. Vissa är veganer eller vegetarianer och andra äter kött. Det är inget konstigt med det, säger Carl- Gustaf Thulin.

Vad är det då som gör att vi känner avsmak för viss mat? Frågan lyfts av psykologen Rachel Herz i ”That’s Disgusting: Unraveling the Mysteries of Repulsion” (Norton) som väckt uppmärksamhet i USA. I den slår hon fast att alla har sin matkultur och sina traditioner och äcklas, det gör vi oftast av andras mat.

–Amerikaner äter till exempel gärna kycklingvingar men rynkar på näsan åt thailändarnas friterade gräshoppor, skriver Rachel Herz.

Känslan av äckel är medfödd och hjälper oss att undvika rutten eller giftig mat. Sen lär vi oss tidigt vilken mat som uppfattas som motbjudande och styrs av det. Men vad som äts respektive ratas varierar över tid, påpekar Rachel Herz och vrider tiden tillbaka till de tidiga amerikanska kolonisatörerna.

–De åt inte hummer eftersom de betraktade den som ett skadedjur. Om vi levt kvar i den föreställningen hade vi inte tyckt att hummer är lyxigt och gott.

Matäcklet ligger med andra ord i betraktarens ögon. Vem minns inte raseriet hos Aftonbladets läsare när tidningen skrev att man äter hund i Kina? Eller uppståndelsen kring Erik Haag, som i tv-programmet Landet Brunsås, åkte till Peru och åt marsvin hemma hos en peruansk familj? Det skapades genast en facebooksida med titeln ”Erik Haag är en jävla marsvinsmördare.”

I den sortens känslostormar är det lätt att glömma att även vår mat kan väcka äckel. Luz Maria Sierra, ansvarig för socialt innehåll på Siggebogården på Lidingö, minns fortfarande hur chockad hon blev när hon kom hit från Colombia för tjugotre år sedan och såg att det fanns hästkött i Hötorgshallen.

–Jag trodde inte mina ögon, i Colombia är hästen en högt värderad arbetskamrat och man äter inte sina kompisar, säger hon.

Hon har gradvis vant sig vid det svenska köket och numera finns både salt sill och stekt strömming med på listan över hennes favoriträtter. Men viss mat väcker fortfarande ett stort känslomässigt motstånd.

–Under alla dessa år har jag aldrig smakat surströmming eller blodpudding med sylt. Jag tror knappt att det är sant att ni äter sånt och kan inte tänka mig en värre matchock.

Anna-Britta Ståhl

Annons
Annons

Hare och kaniner skulle vara en miljövänligt alternativ i Sverige

Foto: JULIE LEWIS/AP Bild 1 av 2

Marsvin är en vanlig rätt i Peru, medan de och kaniner främst ses som husdjur i Sverige.

Foto: MARIANA BAZO/REUTERS Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons