Jozi goldGuldet blev till farligt radioaktivt stoft

”Jozi gold”.
”Jozi gold”. Foto: Doc Lounge

Barn med influensa, djur med förstorade organ – uranet fyller de fattigas bihålor i Johannesburg. Gruvavfall ses i dag, efter den globala uppvärmningen, som det största hotet mot miljön.

Under strecket
Publicerad
Annons

Väldiga, symmetriska platåer av sand reser sig i Johannesburgs omgivningar, på ett prydligt vis, som om högarna vore arrangerade för ett särskilt syfte. I själva verket är det resterna av ett sekels gulddrift i staden, ett radioaktivt stoft som människor andas in dagligen. Ju mer det blåser desto mer förgiftade blir de. Den tidiga miljonstaden Johannesburg hade sett helt annorlunda ut utan sitt guld, en tredjedel av världens totala tillgång har kommit härifrån. Om utvinningen länge gav bröd till många arbetare är det arvingarna till dessa fattiga som i dag får betala priset. Och det är inte lågt.

Visste man först inte ämnet för Sylvia Vollenhovens och Fredrik Gerttens dokumentär ”Jozi gold” skulle man kunna tro att man hamnat i en stiliserad Ulrich Seidl-film, med västerlänningar på en lika exklusiv som exotisk safari någonstans i Afrika. Men det förhåller sig snarare tvärtom. När guiden Mariette Liefferink, också filmens ciceron, samlar nyfikna för sina ”Toxic tours” är det för att göra motstånd mot profithunger. Liefferink var tidigare missionär inom Jehovas vittnen men har stämplat ut, sviken och stigmatiserad har hon på senare år gjort sig känd som en av världens mest uthålliga aktivister i kampen för miljömässig hållbarhet. Med uppriktighet och nyfikenhet driver hon det fall som knappt ingen annan orkar driva: att upplysa och ställa de ansvariga till svars, direktörerna på guldbolagen och regeringen.

Annons
Annons
Annons