Annons

Den andra dödssyndenGuillou ämneskunskap snarare än litterär finess

I Jan Guillous nionde del av den omfattande  romansviten ”Det stora århundradet” har en ny generation Lauritzen gett sig in i fastighetsbranschen.
I Jan Guillous nionde del av den omfattande romansviten ”Det stora århundradet” har en ny generation Lauritzen gett sig in i fastighetsbranschen. Foto: Anna-Lena Ahlström

Therese Eriksson uppskattar Jan Guillous grandiosa ambition med ”Det stora århundradet”, om än med vissa reservationer. Efter tusentals sidor mästrande och underhållande historieskrivning har romansviten nu nått girighetens decennium, 1980-talet.

Publicerad

Detta är ett romanprojekt byggt på storhetsvansinne. Och det är, tvärtemot vad man skulle kunna tro, inte en så pjåkig grund, faktiskt. Så länge det håller i sig – och det tycks det göra för Jan Guillou som nu nått 1980-talet och den nionde boken i romansviten ”Det stora århundradet”. Jag uppskattar både den grandiosa ambitionen att ta ett helhetsgrepp på ett helt århundrade och konsekvensen i genomförandet. När hela projektet är i hamn har den svenska litteraturen begåvats med tusentals sidor mässande, mästrande, underhållande historieskrivning.

Ja, jag är raljant, men också uppriktig. Jan Guillou använder sin kompetens – ämneskunskap och ihärdig konsekvens snarare än litterär finess – och det nöter i slutändan ner motståndet mot klumpig prosa och föreläsande tonläge. När jag personligen senast lämnade familjen Lauritzen stod andra världskriget för dörren och de tre bröderna Lauritzens barn började bli vuxna, det var svitens tredje del ”Mellan rött och svart”. Sedan dess har fem böcker och lika många decennier passerat; när ”Den andra dödssynden” börjar skriver vi 1982.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons