Annons
X
Annons
X

Guillous första IB-källa dementerar

Upprinnelsen till hela IB-avslöjandet var enligt Jan Guillou några ord från en journalist på Expressen. Men journalisten som senare blev chef på SvD säger att alltihop är ett påhitt. Jan Guillou svarar att det ”är en dementi han inte väntat sig”.

(uppdaterad)
Jan Guillou i hemmet utanför Östhammar.
Jan Guillou i hemmet utanför Östhammar. Foto: DAN HANSSON

I maj 1973 publicerade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou reportaget ”Sveriges spionage” i tidskriften Folket i Bild Kulturfront. Där beskrevs detaljerat hur Informationsbyrån IB spionerade utom och inom Sverige.

Guillou har i sin färska självbiografiska bestseller ”Ordets makt och vanmakt” beskrivit upprinnelsen till avslöjandet. För första gången namnger där Guillou den journalist på Expressen som gav honom den första antydningen om att IB fanns: ”Han hette Bengt Erlandsson och hade en ospecificerad chefstjänst på Expressen”.

Guillous formulering att journalisten ”hette” Bengt Erlandsson antyder att han inte längre skulle vara vid livet. Men Bengt Erlandsson lever och är pensionär. Efter tiden som utlandschef på Expressen börjande han 1974 på SvD som editionschef (det vill säga högste chef på kvällstid) och var senare bland annat utrikeschef.

Annons
X

– Jag har läst vad Guillou skriver. Jag vet inte var det kommer ifrån. Det är inte sant, säger Bengt Erlandsson till SvD.

Enligt Guillous bok skulle Bengt Erlandsson på 1960-talet på restaurang Tennstopet ha berättat om en hemlig militär organisation utom riksdagens kontroll. Men när Erlandsson inte ville säga något mer så togs han inte på allvar. Utom av Guillou som skriver att det som Erlandsson sagt ”blev omöjligt att glömma”.

I boken namnger Guillou tre andra journalister som skulle varit med. Men Bengt Erlandsson säger till SvD att två av dem kände han inte alls, och den tredje har han inte varit på krogen med.

Kände du till IB och dess verksamhet?

– Nej. Jag har inte gjort lumpen heller, säger Bengt Erlandsson.

Är det helt påhittat?

– Javisst. Jag kan bara svara för vad jag vet, svarar Bengt Erlandsson.

När SvD konfronterar Jan Guillou med Bengt Erlandssons uppgifter svarar han först med en motfråga: ”Vad ska jag göra åt det?”

Men Erlandsson säger att han inte kände till IB, och att han inte pratat med dig?

– Då får han säga det. Det är en dementi jag absolut inte väntat mig. Men jag kan inte ha mints fel om det.

Vem ska man lita på, han eller dig?

– Varför i fridens namn skulle jag hitta på något sådant? Om det inte är sant så riskerar man ju en pinsam dementi. Det väntade jag mig förstås inte.

Skulle han då inte tala sanning?

– Eller har han glömt. Jag skulle ha väldigt svårt att tro att jag skulle kunna ha misstagit mig på något som jag uppfattade som så högeligen intressant, svarar Jan Guillou.

Lite längre fram under telefonintervjun kommenterar Jan Guillou de källor de använde.

– Det fanns gott om desinformation i det vi beskrev i första numret. Där är det någon liten osann artikel om hur det här avslöjandet gick till och allt detta är för att försvåra jakten på verkliga källor, sade Jan Guillou.

I just den artikeln som har rubriken ”Hur reportaget kom till” anges samma upprinnelse till arbetet: ”1969 satt en man från Expressens utrikesavdelning och skröt om hur mycket han visste - på en Stockholmsrestaurang”.

Den andre IB-avslöjaren Peter Bratt säger att han aldrig trott på historien om Expressen-journalisten.

– Det Guillou skrev ihop i första numret om hur avslöjandet gått till reagerade jag på direkt: ”Vad är det där för trams, varför hittar du på det där?” Jag trodde inte alls på det där, att det var något Jan Guillou hade hittat på. Sedan har han lagt till efterhand, säger Peter Bratt.

På SvD Brännpunkt skriver Lars-Olof Lampers idag att den norske konstudenten Svein Tryti var en viktig källa för avslöjandet. Både Bratt och Guillou bekräftar att han hade en roll, men är oense om hans betydelse.

Själv berättar Tryti för SvD att han stötte på en lägenhet som användes av polis och militär. Därigenom kom han sedan IB:s inrikes åsiktsregistrering på spåren.

– Jag tipsade Guillou först. Men han var en arrogant typ som tyckte att jag borde gå hem och läsa Kriminaljournalen. Men Peter Bratt och de andra tyckte jag kunde få tala till punkt. Det var tack vare Peter Bratt som IB senare kom upp i ljuset, anser Svein Tryti.

Annons
Annons
X

Jan Guillou i hemmet utanför Östhammar.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X